Snömjukt.

Stickar, stökar, saknar, myser, njuter och funderar.

Lev mjukt
/Lotta

Vackermannen.

Jag är förundrad över hur bortskämd och välsignad jag är.
Och över hur mina känslor för den här vackra mannen bara blir starkare och starkare.
Hur han fortfarande plockar poäng efter poäng.

Och såhär började det. 'pekar på bilden'
En sliten, trött och ledsen Lotta får en hel dags flytthjälp av en människa som hon aldrig träffat förut och som bor många timmar bort. Och med en hel dag så menar jag nästan ett helt dygn, restiden inräknad.
Minns ni?

Aldrig hade jag kunnat ana att samme man sju månader senare skulle ägna sin tid åt att hjälpa mig flytta IGEN. Till hans hus. Till mitt hem. Till vårt hem.
Särskilt inte efter att ha haft alla de månaderna på sig att lära känna mig.
För det är inte bara det fina och bra han har lärt känna.
Han känner det trasiga och svåra, och vet när och hur jag inte räcker till..
..och ändå. Ändå vill han ha mig i sitt liv.
Mitt fina och bra är större än allt det där som jag INTE är och kan.
För honom.

Magi.

Bortskämd.
Välsignad.
(Tacksam.)

Lev mjukt (och sluta inte tro på mirakel)
/Lotta

Livstecken.

Förkyld, och bilderna vill fortfarande inte hitta in i datorn, varken från mobilen eller digitalkameran. Alltså liggs det lite lågt på bloggfronten.
Men ni kan ju förstås få hålla tummarna för mig på torsdag - jag ska vara hos tandläkaren klockan 13:00 och laga en tand som gått sönder.

'återgår till att plugga lulesamiska'

Lev mjukt
(näsdukar istället för rivigt hushållspapper till förkylda näsan, tillexempel)
/Lotta

Hurra!

Jag överlevde tandläkarbesöket!

Och den tanden jag trodde var så illa ute, den är bara trasig, inte nåt hål i. Så den behöver bara byggas på, där den gått sönder. Inget 'lagande', ingen rotfyllning, ingen utdragning. Faktiskt hade jag inte ett endaste hål i nån endaste tand i hela munnen! Två nya tider fådda - en för att fixa till den där tanden, och en för att ta tandsten. Det är allt! :D

Heja munnen!

Lev mjukt (och glöm inte att fira dina segrar)
/Lotta

Lotta älskar Lotta.

Imorgon ska jag till tandläkaren. Det är min belöning för att jag varit matnykter i tre år. En väldigt konstig belöning, med tanke på hur livrädd jag är för tandläkare. Men det känns rätt och bra ändå. Fastän jag mår illa och fastän jag gråter en skvätt då och då och fastän jag är rädd rädd rädd.

Just imorgon är det 'bara' undersökning.
Men sen är min tanke att det ska tas tandsten, och att en tand som är lite illa ute ska räddas (lagas), dras ut eller rotfyllas. Beroende på hur illa ute den är.

En vän följer med och håller mig i handen.
Jag litar stenhårt på att hon skallar tandläkaren om han ignorerar mig eller kör över mig eller gör illas eller beter sig dumt. Men jag hoppas att det inte behövs nån skallning alls, utan att den tandläkare jag blivit rekommenderad faktiskt är riktigt bra för räddisar.

Bilden: sist jag hade anledning att besöka tandläkare. Infektion under en tand, flerdubbla penicillinkurer, uppsprättat tandkött utan bedövning och till sist utdragning av tanden under sedering (som inte fungerade).
Det gjorde inte min rädsla MINDRE.
Jag har jobbat som ett skållat troll för att göra just det. Rädslan mindre. Och i ett nafs lyckas obetänksamma människor i maktposition krascha alltihopet.
Jag hoppas att jag lyckas jobba vidare med att komma tillrätta med rädslan.
Jag hoppas att jag har hittat en tandläkare som i värsta fall åtminstone inte kraschar alltihopa ännu mer, och i bästa fall är en toppenhjälp i rädslejobbet.
...jag hoppas att jag kan somna inatt.

Lev mjukt (och bängla envist med rädslorna så att de inte tillåts styra livet)
/Lotta

Inspiration.

Jättetrött, men hjärnan har fått för sig att det är precis just nu den ska vara full av inspiration och idéer kring.. ja, det mesta. Inredning av pysselrum, barnboksskriveri, handarbetsprojekt, växthusbygge..

Jag ska göra ett försök att söva mig, men det är inte helt osannolikt att jag imorgon bitti upptäcker att jag sitter med skissblock och penna och fortfarande ritar och skriver och funderar och inte har sovit ett endaste dugg!

Bilden: Det är dags för min underbara sköngröna hörnsoffa från 70-talet att hitta ett nytt hem. Hör av dig om du vet någon som behöver den. (Hämtning i Aneby-trakten är vad som gäller.)

Lev mjukt
/Lotta

Om igen.

Så är Längtanstorpet uppsagt. Det blev för fel, alltihopa. För mycket kaos, för mycket väntan och strul. För litet livsrum och för mycket utmattning. Synd på ett ställe med så mycket potential-att-bli-ett-Lottiskt-paradis.

Jag försöker tänka att det kanske aldrig var meningen att jag skulle bo där (det känns mindre sorgligt så, än att tänka att det visst var meningen, men gick åt pipan ändå). Att torpets syfte var att sammanföra mig och vackra mannen. För utan torpflytten hade jag sannolikt aldrig träffat honom.

Jag är visst en liten nomad, trots att längtan är att bli bofast.
Att hitta en plats som hjälper mig att orka leva, och inte blir ännu en av de saker som gör att jag får ägna dagarna åt att överleva. Man skulle kunna tro att jag har extremt höga krav. Men inte ens det stämmer. Det är inte så mycket som behövs, faktiskt. Lugn och ro. En trygg plats att landa på. That's it.

Just nu behöver jag dock inte jaga något nytt.
Jag har en trygg plats. Jag har lugn och ro.
I vackra mannens hus och famn.
Jag hoppas att om jag ska leva mera nomadliv, så gör jag det med hans hand i min.
Men man kan aldrig så noga veta. Det är en del av tjusningen med livet.
Att det inte finns nåt facit.
Man kan bara vara sig, så gott man kan.
Och åka med.

Lev mjukt
/Lotta

Liten glädjerapport.

Har hittat tolvstegsmöte i pojkvänsstaden. Lokalen lätt att hitta till, många människor på mötena och skön stämning i gruppen. Hurra! Jag har saknat möten!

Distanskursen i lulesamiska som förra året inte blev av, detta året först SKULLE bli av men sen inte blev det och sedan återigen KANSKE skulle bli av...? Jo, den BLIR av! Den startar i slutet av oktober med en fysisk träff, i Jokkmokk. Den träffen har jag svårt att tro att jag kommer att kunna vara med på. Men det går ju ändå. I och för sig hade det varit fint att möta de andra deltagarna (och lärarinnan Sara) i verkligheten, men jag får trösta mig med att det i alla fall inte kommer att avhandlas just nåt mer än kursens upplägg samt lite detaljer kring hur inloggning och liknande funkar i det som kommer att vara vårt klassrum-på-nätet.

Livet är mjukt och snällt, och jag är bortskämd och välsignad.
/Lotta

Torpvisit.

Hemma i Längtanstorpet. Bara en kort stund - fyra dagar - för att göra bort ett och annat måste, för att kika hur långt de kommit med renoverandet, och för att mata och gosa grannarnas söta lilla svartvita katt medan husfolket tar en liten semester.

Nu har jag innetoa, och tvättstuga. Om än det inte finns belysning i tvättstugan ännu. Jag har högst högtidligt premiärkissat. Dörren in mot köket är bytt mot en som jag kan måla med griffeltavlefärg, precis som jag önskade. Och jag njuter just nu av premiäreldandet i salens rörspis. Som jag har längtat!

Men i tvättstugan står vattenpumpen och låter som en lågprisbyggfläkt, konstant.
Tur att jag kom ihåg att packa med mig ett par öronproppar när jag åkte från pojkvänshuset. Och den stora glipan under ytterdörren är kvar, otätad.

Grannens katt kommer nog att få mer gos än hon räknade med. Och svartahunden fler och längre skogspromenader. Vips så är det nog fredag. Rajt?

Lev mjukt
(this too shall pass)
/Lotta

Vilket hundliv..

När vattenskålen känns för trist kan man gå ner och sörpla lite ur sjön.
Och så kan man ta med matte ut i skogen. Om och om igen. Några steg bara, så vips är man där! Och matte mummelsjunger och stryker med handen över en eller annan tall, eller blir stående och bara glor över hur vackert solen leker med de bruntorra ormbunkarna. Ibland cyklar hon. Upp, ner, hit, dit, på de fina små skogsvägarna bortom vägbommen. Då får man springa och skutta och vricka på rumpan!

Ja, ett riktigt hundliv är det, här på tillflyktsorten. Verkligen. :D

Lev mjukt (och sörpla ditt vatten från bästa ställena)
/Svartahunden, med lite hjälp av Lotta

Finliv.

Fortfarande inte-röker jag. Och jag kan inte låta bli att springa lite, när jag promenerar hunden. Hunden, som har slutat hostkraxa. Och eksemet har iofs inte krympt bort, men det har inte heller blivit större. Och hon kliar inte längre på det hela tiden.
Hemma i Längtanstorpet jobbas det på att få utbygget klart, och övervåningen renoverad. När jag kommer hem vet jag att jag kommer att få elda i åtminstone en av eldstäderna (rörspisen i salen), och kanske tillochmed två eller alla tre. Annars kommer de att fixas i ordning de också. Förr eller senare.
Och i min brevlåda väntar en fiiiiin bok jag längtat efter.
Den som jag vann.

Jag stickar på mina alldeles egna lyxiga torgvantar, stickar, gör fel, repar upp och gör om. Muttrar irriterat, men är hela tiden fånigt nöjd och glad över att jag faktiskt gör nåt TILL MIG.

Och jag är förälskad. Och inte rädd.
Finliv.

Lev mjukt
/Lotta

Liten rapport.

Svartahunden visade sig ha en klen men långdragen kennelhosta, och har fått kortisontabletter för att hjälpa tillfrisknandet. Efter veterinärbesöket upptäckte jag även ett fukteksem i hennes nacke. Jag gör vad jag kan för att åtgärda från utsidan, och hoppas att kortisonet hjälper från insidan även på eksemet.

Kursen i lulesamiska som först äntligen SKULLE bli av, och sen INTE skulle bli av, kanske blir av. Skolan har fått mer resurser, nämligen. ROLIGT!

Och efter att ett stort träd blåst ner över vägen hos pojkvännen (medan jag var hos honom men han själv var bortrest på jobb) så har jag bestämt mig för att baske mig lära mig hantera en motorsåg. Hålla på och ringa ut folk i rusk och blåst för att kapa en ynka tall. Nej, så vill jag INTE ha det.
JAG vill kunna.
Jag behöver inte prompt kunna utföra hjärtkirurgi eller bygga rymdfärjor, men simpla grejer finns ju ingen anledning att inte lära mig att kunna själv. Beroende av andra människor är jag tillräckligt mycket ändå, för saker jag INTE lyckas kunna klara själv.

Och på tisdag har de två veckorna gått som skulle behövas för att göra klart i utbygget hemma i Längtanstorpet. Undra om det ÄR färdigt, då? Jag är jättenyfiken.

Ja just ja, så stickar jag på ett par torgvantar. Eller handledsvärmare. Eller nåt mitt emellan. Jag brukar sällan lyckas behålla det jag stickar. Jag ger bort det eller säljer det eller det blir stulet i tvättstugan när jag tovat det i maskin.. Men de här lyxmjuka plommonlila handisarna med flätmönster, de blir till MIG. Lycka!

Lev mjukt (typ som mitt lyxiga alpackagarn!)
/Lotta

Bortskämd - nu igen!

Förutom att jag har turen att vara kär i en man som är trygg och spännande, logisk och lekande och har en onödigt snygg rumpa, så vann jag faktiskt den där giveawayboken jag gick och trånade efter.
Och inte nog med det, jag har sluppit röka cigaretter i 26 dagar!
Kan det bli bättre, undrar man?! :D

Lev mjukt (och njut av glädjorna)
/Lotta

På vift!

Ganska slut av allt tjorv flydde jag Längtanstorpet. Kommer att stanna borta tills utbygget är färdigfixat och inga fler hantverkare plötsligt springer genom mitt kök och använder det som snickeri och sopstation. Tills jag har el och vatten samtidigt, tills jag har TEMPERERAT vatten när jag ska duscha - inomhus. Tills jag har tvättmaskin, inkopplad och i tvättstugan. Tills det är lönt att såpskura köksgolvet och storstäda resten av köket.
Trött och ledsen och arg, flydde jag utomläns.
På E4 exploderade ett av bildäcken.
(Det gjorde mig varken mindre trött eller mindre ledsen.)

Glad är jag däremot att jag faktiskt har nånstans att fly. Tillochmed är det ett ställe jag trivs på, och inte bara står ut med för att det är bättre än Längtanstorpskaos.
Svartahunden och jag hittade ett vackert hjärtformat löv på en av våra promenader här på tillflyktsorten. Fint va?

Mina pluggaböcker har kommit, och jag bläddrar lyckligt i dem. Och idag får jag veta om jag haft tur nog att vinna den där giveawayboken som jag skrev om för bara nåt inlägg sen. Åååååh vad jag hoppas!

Lev mjukt (särskilt när livet kaosar omkring dig)
/Lotta

Värme.

Imorgon fixas det sista som behövs för att jag ska få elda i Längtanstorpet, åtminstone i någon/några av eldstäderna. Så i slutet av veckan eller så, blir det invigning. 'glad'

Utbygget är inte färdigt ännu. Just nu väntas det på mattläggar'n. Vattenpumpen längtar efter att få flytta inomhus, den har gett upp i ösregnet. Eller snarare är det väl elkontakterna som inte riktigt gillar skyfallet.
Fördelen med att det är just regn det beror på, är att man ju faktiskt kan koka kaffe av regnvatten också. Och koka potatis, om man skulle vilja det.

Jag är lite trött på att ha så mycket lösa trådar, så mycket som inte är klart. Men jag är också bortskämd med stora mängder hjärtevärme. TACK, mina fina.

Lev mjukt (och varmt)
/Lotta

Samla rötter..

Har beställt skolböcker och ska plugga lulesamiska med hjälp av UR-på-nätet, när nu inte distanskursen på kvartsfart blev av. Väntar hungrigt på böckerna! Och min favoritblogg, min motvikt i den här hysteriska konsumtionsvärlden vi lever i, har en 'giveaway' med en bok som jag blir alldeles gråtfärdig när jag ser. VILL HA. Jag har försökt tänka att jag ju likaså är för gammal för att längta barn nu längre, så den är ju inte AKTUELL. Och att jag inte alls ska vara med i den där giveaway'en. Men det går inte. Jag längtar ju visst barn, hur 41år jag än är. Och jag längtar mina rötter. Boken är magisk, den är BÅDA.

Bloggen är för den delen också magisk och båda.
När jag känner mig alldeles udda och underlig med mina tankar här i längtanstorpet, tassar jag iväg till den och andas ut. Och andas in. Och slappnar av.

Se själv: http://hostlycka.blogspot.com/2011/08/giveaway-bocker.html
Webadressen går till det inlägg där den magiska boken finns, men du ska förstås inte låta det stanna vid det. Läs dig igenom hela bloggen. Ett inlägg då och då när du har tid, om du klarar det. Eller så blir du kvar vid datorn tills du är klar. Så blev det för mig.

Och nu tänker jag alltså tycka mig värd att önska mig den där magiska boken. Det vore ju fånigt att så gärna vilja ha den, och inte göra vad jag kan för att få tillgång till den. Faktiskt. :D

Lev mjukt (och gör vad du kan för att påverka ditt liv åt det håll du vill)
/Lotta

Skapande är en barnlek.

Nu färdig med mitt virkprojekt. Trots att jag varken kan virka eller brodera.
Och inte förrän nu har jag insett att mitt konstnärliga uttryck är ganska barnsligt. Det finns säkert finare ord för det lite knubbigt skeva och glada, men för mig funkar 'barnsligt' ganska bra. Tydligt ord, lätt att förstå.

Jag kan göra annat också. Men då PRESTERAR jag. Gör som nån annan. När jag skapar, låter händerna göra vad de vill, då blir det just det där barnsliga. Men inte mindre fint för det. Bara väldigt mycket roligare. Tycker jag. Förstås.

Vad det står på mina (v)armband? Deep deep love.

Lev mjukt
(och hitta DITT uttryck, dina mönster och färger, dina drömmar)
/Lotta

Myyyys!

Idag längtar jag vinter!
Dels är det kanske färdigrenoverat när det närmar sig jul. Dels längtar jag efter pyssel och jox, och färre timmerbilar. Och skidåkeri. :D

Lev mjukt
/Lotta

Jotack, skapligt!

Har en paus i koft-stickandet. Det är ett så stort projekt, jag behöver andra mindre projekt att blanda upp det med. Fick för mig att jag skulle virka nåt. Jag kan inte virka, inte mer än att bara virka rakt fram eller fram och tillbaka med precis likadana maskor.
Visste inte vad det skulle bli när jag började, så det fick skapa sig själv.

Vad det bidde? En handledsvärmare. Eller ett armband. Kanske ett varmband?
Håller på med en till den andra armen nu. Förhoppningsvis kommer de att se ut som att de hör ihop lite, men man vet aldrig.

Ser fram emot att sticka vidare på koftan sen, och planerar redan nästa lillprojekt. Vad glad jag är att kreativiteten orkar vifta runt i mig lite, trots allt! :D

Lev mjukt (och varmt)
/Lotta

Maktlöshet.

Jag har svårt att acceptera hur livet är.
Glad att ha klarat att köra iväg till biltema och ikea för att handla tidskriftsamlare och träplugg. Men dagen efter alldeles trasig av för mkt intryck.

Jag kan leva med intryckskänsligheten, krascherna och oförmågorna.
Men är rädd att den partnern inte finns, som tycker att det jag är, ger och gör är större än det jag inte klarar.

Inte heller detta är något jag ska spilla min energi på.
Jag är den jag är. Jag kan inte trolla.
Det blir som det blir.
Oavsett hur mkt jag grubblar på det.

'täljer på en träplugg/blivande hyllbärare'

Lev mjukt
/Lotta

Fokus.

Märker att jag spretar iväg min energi åt en massa onödiga håll och kanter. Lite som mina dreads på bilden. Och de flesta spreten går iväg till saker som jag egentligen inte kan påverka. Vilket slöseri!
Så istället för att lägga energin på att vara frustrerad över att sotaren inte varit här och provtryckt så att jag kan elda, så har jag plockat undan allt som legat ovanpå vedspisen i väntan på att få egna utrymmen att bo på. Nu ska den rengöras och ses över, och sedan svärtas så att den är redo för invigningseldningen när det så småningom blir dags för den. Och det är möjligt att det är lite frustrerande att leva på såhär liten yta medan jag väntar på att renoveringen ska bli klar, men mitt fådda skåp kan jag ju faktiskt fixa hyllbärare till, och använda även om jag inte ännu har färg och tapet för att göra det färdigfint. Så kommer en del av sakerna undan, även om det inte är där i skåpet de ska bo SEN.
Således har jag köpt träplugg som ska snickras till lämplig storlek och form.

Fokus på det jag KAN påverka, för sjuttsiken! :D
Jag behöver min energi till en massa annat än som strössel på sånt jag inte har nån makt över. Ju.

Lev mjukt (och lägg din energi där den gör nån nytta)
/Lotta

bada magen

Så småningom ska det där vackra (jo, det är vackert) badkaret stå i mitt badrum. När jag så småningom HAR ett badrum. Jag längtar.

I övrigt så är det faktiskt så att jag är finaste fin i avlagd herrskjorta och för stora snickarhängselbrallor. Bara så ni vet.

Lev mjukt
/Lotta

Händelser vid vatten.

Jag och svartahunden blev bjudna att följa med på en segeltur på Vättern idag. Självklart tackade jag ja. Och vi fick en underbar dag.

Jag tog alldeles för få bilder. Jag glömmer liksom bort det där med att fotografera. Jag skyller det helt och hållet på att jag inte har nån digital systemkamera med fjärrutlösare.

En vän säger att 'segla är att föras fram av Gud'.
Och lite magiskt är det allt att susa fram på det där viset utan att varken paddla frenetiskt eller leva om med en motor.

*

Jag kommer nog aldrig att själv bli någon seglare.
Däremot fick min längtan att bygga min egen kanot att ljudlöst glida fram i, ny fart. Här är kanoten jag fantiserar om:
http://www.thomassondesign.com/katalog/mina-kanadensare/sport-395

*

Jag hoppas det blir fler tillfällen till segling.
Det var en riktigt fin äventyrsdag!
Nu dags för kaffe och kattmys.

Lev mjukt
/Lotta

Sinnesro.

Funkar inget annat så kan man sitta vid strandkanten, på stugans tomt i Porjus, och titta ut över detta.

Lev (öd)mjukt
/Lotta

Mänskligheter.

Jag har en vän. Hon är yngre än jag är, och hon har en elak sjukdom. Jag tycker väldigt mycket om henne. Men istället för att höra av mig till henne så glömmer jag bort att hon finns. Min hjärna försöker skydda mig från att vara ledsen och ha ont inuti, och fattar inte att den samtidigt tjyvar viktig tid med min vän.

Vad vill jag ha sagt med det?
Jag vill kanske påminna dig, och mig, om att vi är människor. Och därmed mänskliga. Inte ett dugg perfekta, hur mycket vi än kanske skulle vilja.
Jag tycker om människor just för deras mänskligheter.
Jag försöker tycka om mig själv trots mina egna.

Jag vill kanske påminna dig, och mig, om att saker och ting inte alltid är vad de verkar vara. Att ilska kan vara förklädd ledsenhet. Att kärlek kan bete sig som likgiltighet.

*

Jag har funnit ett trick för att överlista min listiga hjärna.
Jag har satt en påminnelse i mobilen som larmar då och då och påminner mig om att jag har en vän som jag tycker om.
Schemalagd kärlek.
Icke desto mindre, kärlek.

*

Lev mjukt (och hitta vägar att leva med dina mänskliga märkligheter - du kan slå på dig själv för att du inte gör perfekt, eller göra det lilla du kan.. vilket väljer du?).
/Lotta

Hitta hem.

Jag har varit hemma. Hemma i norr. Bland älvar och tallar och renar och nära och kära, i stugan och i Piteå och hos nybrorsan och nysyrran i inlandet. Jag har tankat kärlek och upplevelser. Och nu är jag tillbaka hemma. I Längtanstorpet. Lika hemma. Lika rätt. Och väldigt annorlunda.

Ska skriva mer om resan sen, och kanske lägga ut någon av de väldigt få bilder jag tagit (jag har varit så upptagen av att bara andas och känna och titta och finnas). Men tills vidare får ni nöja er med dessa tre bilder. Den första är en av pelargonerna här hemma - den stod och skimrade och väntade på mig när jag kom hem. Den andra bilden är svartahundens kompis Nova (ena syrrans hund). Hon vattenapporterar stenar. Om ingen kastar så går hon och letar upp egna. Sötis.
Tredje bilden är svartahunden herself. Eftersom hon är skenis just nu så höll hon sig på det grunda med sina imaginära valpar. Lite söt hon också faktiskt.

Lev mjukt
/Lotta

Lugn.

Förut var det lätt som en plätt att köra 120 mil.
Nu är det INTE det.


Kroppen är helt slut, och huvet verkar ha gått i spinn.
Stört omöjligt att somna.
Försöker föreställa mig min mammas röst:

Det var en gång en pojke som inte ville gå till skolan...

Lev mjukt (och skapa många mjuka minnen)
/Lotta

Bilden: Också ett mjukt minne.

Annorlunda.

För det mesta är jag tillfreds med att vara annorlunda.
När det gäller vissa saker är det tillochmed nåt jag oftast är glad och stolt över.
Men ibland vill jag bara vara som alla andra.
Inte sticka ut.
Inte vara konstig och besvärlig.
Bara bara vara som alla andra.

Ibland infaller oftast när jag vill att nån ska tycka om mig.
En skräprest av den låga självkänslan från förr.
Om man är gillad är man garanterad att få vara med och leka.
Om man inte är gillad, så kaaan man lyckas få vara med, om man inte sticker ut. Om man håller sig lite i bakgrunden. Om man framförallt inte är BESVÄRLIG.

Upptäckte för någon dag sen att de rymligaste byxorna i garderoben inte var bekväma att sitta i om gylfen är stängd. Jag har anpassat mitt ätande, så att det är så 'svensson' som det går utan att falla utanför vad som är LottaHalal.
Jag har balanserat omkring på ramarna för hur jag tål med att äta utan att trigga igång ett återfall i matmissbruket. Och jag ska verkligen inte vara uppe på ramarna och vingla omkring. Jag ska vara MITT I. Mitt i, där jag tål att snubbla utan att falla UTANFÖR.

Otroligt tacksam att byxorna gjorde mig uppmärksam på att nåt var fel, INNAN jag snubblade över kanten. Vad fånig jag känner mig. När var jag på ett OA-möte senast? Vilka fler av mina verktyg har jag släppt taget om? Och varför?

Nu har jag tassat tillbaka till det där 'mitt i'.
Och funderat kring känslorna. Värdet. Dugandet.

Påmint mig om vad det är jag behöver göra för att inte hamna i samma situation igen.
Påbörjat görandet. Bara resten kvar. :)



Lev mjukt (och acceptera den du är)
/Lotta

Lyx och överflöd.

Skogen full av bär, och på gården finns krusbär och hallon och vackra vackra röda vinbär. Nånstans i det vildvuxna ska det också finnas svarta vinbär, kanske ger jag mig ut på upptäcksfärd idag. Jag kan inte för mitt liv komma ihåg var det är jag sett en vinbärsbuske till, i forntiden innan vildväxandet tog fart.
Ska titta till körsbärsträden också och se hur de har det.

Jag är glad att jag inte bor i villa eller radhus.
Jag måste inte ta beslut jag inte hunnit fatta, eller orka det jag inte kan, av oro för vad nån ska tycka eller tänka.
Gården och jag får lära känna varann i Lottisk Långsamtakt, och det är OKEJ.
Vad fint. :D

Lev mjukt
/Lotta, bortskämd och välsignad

Notering.

Livet är så himla fint.
Och jag har bakat skorpor.
För första gången.

Inte sista.

Lev mjukt (och upptäck nya glädjor)
/Lotta

Dona å fippla.

Ah, det är hårt att vara Längtanstorpare. Rensa sten där det ska sås gräsfrön, där förut bara lera och traktorspår fanns. Titta på vackra blommor. Sticka långa koftor i favoritgarnet. Äta hallon. Klappa katten. Försöka hitta klickermanicken, och sedan ha roliga träningsstunder med svartahunden. För att inte tala om alla kafferaster man tvingas ha.

Snälla, rädda mig inte. :D

Läste någonstans:
Vilka är dina fem viktigaste passioner i livet?
Vad har du gjort idag för att kunna ägna dig mer åt dina passioner?

Tål att tänkas på.
Jag behöver påminna mig hela tiden.
Om att det är MITT liv. Som ska fyllas med det som är jag, om det ska vara lönt.
Det är så lätt att halka fel och hamna vilse, om man inte ser sig för.

Lev mjukt (och ta reda på vad som är viktigt för DIG)
/Lotta

Ny lust, ny ork, ny glädje.

Tänk vad en igenfylld vallgrav kan göra!
Plötsligt både vill och orkar jag igen, om än lite åt gången.
Sockerärten har fått en klätterställning.
Och jag har slagit mig fram genom djunglen så att man både hittar (och tar sig fram till) rabarbern och komposten. Det ser till och med mer massakerartat ut än det brukar, eftersom det gömmer sig stenar och jordhögar här och där, och vackra slingerväxter binder ihop alltihopet på det mest intrikata vis.Så jag får använda en underligare teknik än vanligt. Men man tar sig i alla fall fram. Snyggt, det får det bli i framtiden.
De växter som bor i krukor har fått flytta till soliga lä-hörnan.
Påbörjade deras flytt igår, och idag fick resten av dem komma på plats också.
Några tomater har jag minsann på en av plantorna!

Och äpplen i äppelträden.
Fint. :)

De där slingerväxterna som så gärna vill växa kring området där rabarbern bor, funderar jag på att fixa en klätterställning till. Men det blir också i framtiden, när det grävts och körts färdigt, och jag lyckats härja runt med lien såpass att jag ser hur gården faktiskt ser ut.
(Det är en grävmaskin och grejar där precis nu, jag hoppas att han inte mejat ner min stackars rabarber. Bäst jag går ut och kollar...)

Lev mjukt (bland kirskål och nässlor)
/Lotta

Hem, ljuva hem.

Jag kom hem från min flykt/semester, full av strategier för att hantera att mitt fina Längtanstorp är ett byggarbetskaos i en lerpöl. Och vad fick jag se?
Vallgraven som löpt runt hela huset, är borta. Äntligen! Och lerpölarna och traktorspåren likaså. Jag har en GÅRD. Mitt hem är ett HEM igen.
Och brädstumpar och andra bevis på att det fortfarande byggs och grejas, finns nu i mer samlat skick istället för utspritt över gården. Lycka!

Första bilden: Krusbär och hallon som lever tillsammans.
Man måste inte vara så himla lika. Den ena kan vara grön och blank och spänd. Den andra kan vara röd och fluffig och mjukmatt. Det går att trivas ändå.

Lev mjukt (och njut av det som njutas kan)
/Lotta

..goanostit!

Jag fick mejl från skolan idag - den distanskurs i lulesamiska jag anmält mig till (för andra året i rad) BLIR AV i höst! Hurra!

Det fattas mig, mitt samiska. Det grämer mig att mammas farmor och farfar valde att 'bli svenska' och därmed, långt innan jag ens föddes, sno mig på språk och kultur. Jag förstår att det var för att överleva. Men det grämer mig ändå.

Hursomhelst så fattas det mig, som sagt.
Så jag pusslar. Det är förresten 'pusslar' det där ordet i inläggets titel ska betyda. 'Goanostit'. Jag vet inte hur man säger 'jag', så det får räcka med att det står pusslar. Som ni märker behöver jag verkligen språkkursen. :p

Första biten i pusslet var att lista ut vilket språk jag 'borde' lära mig. Farmor kom nerifrån Malå. Så sydsamiska vore ju det mest logiska? Men den plats hon kom att bo på var Porjus, och det är där jag har mina rötters tunna trådar fästade. Så därför fick det bli lulesamiska. Det kändes mest Lottarätt, när jag vridit och vänt klart på funderingarna.
Jag kommer hur som helst inte att hitta alla originalbitarna till pusslet. En del kanske, men andra får jag försöka snickra ihop själv och måla i så rätta färger jag kan. Det kommer att bli ett alldeles eget pussel. Mitt.
Och jag tänker att när jag lägger den här första biten, så vet jag bättre vad som är nästa bit att leta fram. En sak i taget. :)

Bilden: tatuering på min vänstra handled.

Lev mjukt
/Lotta, gladmjuk inuti.

Måndag morgon.

Som vanligt undrar jag: vad är det för växt?
Just den bilden är tagen hos en vän, men när jag kom hem från henne upptäckte jag att jag minsann hade precis likadana jag med. Men vad är det vi har?

Det går framåt med utbyggnaden. Medan jag sitter och skriver så lyssnar jag på ljuden av en rörmokare som grejar och donar. Vetskapen om att bygget inte kommer att bli klart på länge än dämpar dock min glädje en smula. Snickisarna kommer snart att försvinna på fyra veckors semester. Om jag har riktigt tur så är det tillräckligt mycket gjort då för att man ska kunna slänga in en toastol (som jag isf får spola i med hjälp av hink).

Jag är trött och låg.
Ska ge mig lite frukost och sen försöka somna om en stund, så kanske livet är lite gladare när jag vaknar. Håll tummarna.

Lev mjukt
/Lotta

Midsommarmys.

Åkte iväg på lillsemester utomläns över midsommar.
Innan jag åkte tog jag en promenad med jycken, och precis vid vägkanten fanns en underlig liten farkost. Vad fina de är! Har nog bara sett de som skimrar i blått eller grönt förut, aldrig en sånhär gulsvart. Och nog inte heller en såpass stor.

Lilla semestern bestod av god mat, badkarsbad (och ett halvt nakendopp i en sjö. Halvt eftersom jag blev plötsligt klen när jag hade det artongradiga vattnet upp till låren) sovning i SÄNG, promenader i annan skog än här hemma, skratt, prat och trevligt sällskap. Och stickning (mitt långkofteprojekt, remember?).. och morgonkaffe i solen. :)

Just ja, jag sa nåt om foton ifall jag fyndade nåt på loppisen?
Jag tittade lite på några liar och ett löst orv, och en kardbänk (kan det heta så - den har en del man kan sitta på, och en del där en karda sitter fast.. och så är det en lös karda att arbeta med).. och lite på udda porslin.. försökte undvika att titta alltför noga på böckerna.. men det jag så småningom kom hem med var en blus som skulle kunna tänkas funka till en kjol jag tänker sy. Eller om det blir ett par vida byxor. Tänk Lottavariant av folkdräkt, typ. Dock har jag helt glömt att fotografera blusen, så det får bli i ett senare inlägg. Dessutom fick jag med mig fem plantor och fjorton frön, eftersom jag passade på att träffa en fin (och uppenbarligen väldigt snäll) vän på loppisen. Iiiiih! :D

På hemvägen från min lillsemester hann jag med IKEA utomläns.
Vad det blev? Värmeljus, förstås. Två nävar trägalgar. Och två billiga överkast i en färg som nog kan funka bra i salen. För nu är det ommöblering på gång!
Eftersom renoveringen av övervåningen (läs; bl a sovrummet) inte är inplanerad förrän i septober, så blir det vääldigt många nätter i soffan. Och min rygg har förklarat för mig att det inte är bra, hur skön soffan än är. Så nu åker den ut i förrådet, och istället tar jag in mina två 90cm breda sängbottnar. Men de är inte jättefina att se på, så jag behöver snygga till dem lite - därav överkasten.

Vet inte ännu om de ska stå i vinkel så att de bildar nåt hörnsoffeliknande, eller om de ska stå utefter långväggen och bli en långlång soffa.. bilder kommer när jag klurat färdigt på det.

Lev mjukt (och lev NU)
/Lotta

Jag har....

...den vackra blomman som är på första bilden. Små små små blommor ihop. Andra bilden visar dess blad. Vad äääär det för nåt?
...fingerborgsblomma.
...en grodis. ÄR de egentligen så lustiga att se? Jag kan inte riktigt bestämma mig för vad jag tycker om den saken. Lite söta är de, men det är nog mest för att de är så himla små. Men lustiga?
...och rallarrosor (mjölkört), så att jag ska känna mig hemma här i Lilla Norrland fastän jag flyttat så långt söderut.

Jag tycker för den delen att det är lite kul att jag hittade mitt Längtanstorp just i ett område som kallas så. Lilla Norrland (upptäckte det för en vecka sen eller så, när jag bläddrade i nån informationsbroschyr om området). Det känns bara ännu mer som att det verkligen blev RÄTT!

*

Det regnar och regnar.
Lillskrotan har lite problem med den av timmerbilar och maskiner sönderkörda grusvägen, så jag funderar på att ta några dagars semester nånstans där man inte löper lika stor risk att bli inlerad (den somriga motsvarigheten till insnöad).
Isåfall - om jag åker på semester - så blir det LOPPIS på lördag!
Tycker jag mig fynda så kommer bilder på pryttlarna inom kort.

Lev mjukt (och var rädda om er, och varandra)
/Lotta

Att njuta av i Längtanstorpet.

Nattviol.
Smultron.
Och så allt det andra.

Jag är bortskämd och välsignad...!

Lev mjukt (i upptäcksvärlden)
/Lotta