Liten rapport.

Svartahunden visade sig ha en klen men långdragen kennelhosta, och har fått kortisontabletter för att hjälpa tillfrisknandet. Efter veterinärbesöket upptäckte jag även ett fukteksem i hennes nacke. Jag gör vad jag kan för att åtgärda från utsidan, och hoppas att kortisonet hjälper från insidan även på eksemet.

Kursen i lulesamiska som först äntligen SKULLE bli av, och sen INTE skulle bli av, kanske blir av. Skolan har fått mer resurser, nämligen. ROLIGT!

Och efter att ett stort träd blåst ner över vägen hos pojkvännen (medan jag var hos honom men han själv var bortrest på jobb) så har jag bestämt mig för att baske mig lära mig hantera en motorsåg. Hålla på och ringa ut folk i rusk och blåst för att kapa en ynka tall. Nej, så vill jag INTE ha det.
JAG vill kunna.
Jag behöver inte prompt kunna utföra hjärtkirurgi eller bygga rymdfärjor, men simpla grejer finns ju ingen anledning att inte lära mig att kunna själv. Beroende av andra människor är jag tillräckligt mycket ändå, för saker jag INTE lyckas kunna klara själv.

Och på tisdag har de två veckorna gått som skulle behövas för att göra klart i utbygget hemma i Längtanstorpet. Undra om det ÄR färdigt, då? Jag är jättenyfiken.

Ja just ja, så stickar jag på ett par torgvantar. Eller handledsvärmare. Eller nåt mitt emellan. Jag brukar sällan lyckas behålla det jag stickar. Jag ger bort det eller säljer det eller det blir stulet i tvättstugan när jag tovat det i maskin.. Men de här lyxmjuka plommonlila handisarna med flätmönster, de blir till MIG. Lycka!

Lev mjukt (typ som mitt lyxiga alpackagarn!)
/Lotta