Finliv.

Fortfarande inte-röker jag. Och jag kan inte låta bli att springa lite, när jag promenerar hunden. Hunden, som har slutat hostkraxa. Och eksemet har iofs inte krympt bort, men det har inte heller blivit större. Och hon kliar inte längre på det hela tiden.
Hemma i Längtanstorpet jobbas det på att få utbygget klart, och övervåningen renoverad. När jag kommer hem vet jag att jag kommer att få elda i åtminstone en av eldstäderna (rörspisen i salen), och kanske tillochmed två eller alla tre. Annars kommer de att fixas i ordning de också. Förr eller senare.
Och i min brevlåda väntar en fiiiiin bok jag längtat efter.
Den som jag vann.

Jag stickar på mina alldeles egna lyxiga torgvantar, stickar, gör fel, repar upp och gör om. Muttrar irriterat, men är hela tiden fånigt nöjd och glad över att jag faktiskt gör nåt TILL MIG.

Och jag är förälskad. Och inte rädd.
Finliv.

Lev mjukt
/Lotta