Jag har varit hemma. Hemma i norr. Bland älvar och tallar och renar och nära och kära, i stugan och i Piteå och hos nybrorsan och nysyrran i inlandet. Jag har tankat kärlek och upplevelser. Och nu är jag tillbaka hemma. I Längtanstorpet. Lika hemma. Lika rätt. Och väldigt annorlunda.
Ska skriva mer om resan sen, och kanske lägga ut någon av de väldigt få bilder jag tagit (jag har varit så upptagen av att bara andas och känna och titta och finnas). Men tills vidare får ni nöja er med dessa tre bilder. Den första är en av pelargonerna här hemma - den stod och skimrade och väntade på mig när jag kom hem. Den andra bilden är svartahundens kompis Nova (ena syrrans hund). Hon vattenapporterar stenar. Om ingen kastar så går hon och letar upp egna. Sötis.
Tredje bilden är svartahunden herself. Eftersom hon är skenis just nu så höll hon sig på det grunda med sina imaginära valpar. Lite söt hon också faktiskt.
Lev mjukt
/Lotta
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar