Imorgon ska jag till tandläkaren. Det är min belöning för att jag varit matnykter i tre år. En väldigt konstig belöning, med tanke på hur livrädd jag är för tandläkare. Men det känns rätt och bra ändå. Fastän jag mår illa och fastän jag gråter en skvätt då och då och fastän jag är rädd rädd rädd.
Just imorgon är det 'bara' undersökning.
Men sen är min tanke att det ska tas tandsten, och att en tand som är lite illa ute ska räddas (lagas), dras ut eller rotfyllas. Beroende på hur illa ute den är.
En vän följer med och håller mig i handen.
Jag litar stenhårt på att hon skallar tandläkaren om han ignorerar mig eller kör över mig eller gör illas eller beter sig dumt. Men jag hoppas att det inte behövs nån skallning alls, utan att den tandläkare jag blivit rekommenderad faktiskt är riktigt bra för räddisar.
Bilden: sist jag hade anledning att besöka tandläkare. Infektion under en tand, flerdubbla penicillinkurer, uppsprättat tandkött utan bedövning och till sist utdragning av tanden under sedering (som inte fungerade).
Det gjorde inte min rädsla MINDRE.
Jag har jobbat som ett skållat troll för att göra just det. Rädslan mindre. Och i ett nafs lyckas obetänksamma människor i maktposition krascha alltihopet.
Jag hoppas att jag lyckas jobba vidare med att komma tillrätta med rädslan.
Jag hoppas att jag har hittat en tandläkare som i värsta fall åtminstone inte kraschar alltihopa ännu mer, och i bästa fall är en toppenhjälp i rädslejobbet.
...jag hoppas att jag kan somna inatt.
Lev mjukt (och bängla envist med rädslorna så att de inte tillåts styra livet)
/Lotta
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar