Förut var det lätt som en plätt att köra 120 mil.
Nu är det INTE det.
Kroppen är helt slut, och huvet verkar ha gått i spinn.
Stört omöjligt att somna.
Försöker föreställa mig min mammas röst:
Det var en gång en pojke som inte ville gå till skolan...Lev mjukt (och skapa många mjuka minnen)
/Lotta
Bilden: Också ett mjukt minne.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar