Jag minns inte min allra första. Den dag jag föddes. Men utan den så faller ju alla de andra. Jag föddes strax efter ett på dagen. Mammas sjätte och sista. Önskad, och älskad. Jag hade - och har - ett storkbett i nacken. Det är bra, för jag har därmed aldrig behövt undra hur jag blev till - jag kom ju med storken. :)
Jag kommer inte ihåg särskilt mycket av senare födelsedagar heller.
Jag vet att när jag fyllde femton så dök min första kärlek upp med en present. Och min fyrtionde var också fin - många många vänner som kom och drack kaffe och surrade, och dessutom vetskapen om att två dagar senare skulle jag få operera bort hud som 'blivit över' på magen efter min 45kilos viktnedgång.
Ja, och så den allra senaste, min fyrtioförsta.
Jag kände mig lite ensam och ynklig. Första födelsedagen efter att ha flyttat tvärs över hela sverige. Från norra norrland till nästan-göteborg. Men jag fick mejl och sms och telefonsamtal, besök och långväga skickade paket. Jag hade inte en chans att känna mig övergiven och synd om!
Och dessutom, två dagar tidigare, besked om att jag får bo i Längtanstorpet. Åh.
Bilderna:
Magen innan operationen.
Magen när stygnen tagits (ca 7-10 dagar efter op), fortfarande toksvullen hela vägen upp till revbenen men såååå fin!
Lev mjukt
/Lotta
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar