Inte kan jag välja bara ett favoritminne. Jag har så många.
Första bilden är en suddig gladbild av mamma.
Mamma är ett favoritminne. Tillochmed att ha fått följa henne på den allra sista resan, är ett favoritminne. Och än så länge är det den resan jag oftast minns. Hennes sista veckor. Närheten, både mellan mamma och oss ungar, och unghögen emellan. Den ömsesidiga trösten. De viktiga praten. Det sista andetaget, med hennes hand mellan mina båda.
Andra bilden är stugan i Porjus.
Den är också snö, snö, snö. (Och en bror.) Och fina svartahunden.
Stugan, det är där mina tunna små rötter har sina fästen. Det är där jag känner mig hemma. Jag älskar den platsen.
Och svartahunden, min lapska vallhund, hon har stulit mitt hjärta och vägrar lämna tillbaka det. Vi skapar favoritminnen hela tiden, hon och jag.
Den tredje och sista bilden är Längtanstorpet.
Favoritminnena är redan många, fast jag bara varit där en enda gång.
Första gången jag såg det på bild, och tänkte 'ooh... DÄR är mitt torp!'
Och när jag kom dit för att titta, och KÄNDE 'ooh... HÄR är mitt torp!'
Och kanske mest av allt när min blivande granne ringde och sa 'jag pratade nyss med ägaren och nu är det bestämt att du kommer att få hyra det!'
'ooooh.. det ÄR mitt torp!'
Lev mjukt!
/Lotta
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar