Vintervilans slut..

Med ryggen mot den bortre väggen sitter jag just nu och knapprar på min laptop. Och inget jox finns i fönstret. I övrigt ser det ut ganska precis som på bilden.

Vintervilans vardagsrum.

Jag jobbar på att städa ut mig härifrån, men det går långsamt och med många många pauser. Jag är helt skakig, både i kroppen och själen. Jag har en erbjuden flyttstädarhjälp, men det känns så fånigt, när det ju bara är köket och badrummet kvar och sen är jag klar. Och hon finns i en annan stad.
NÅT borde jag faktiskt klara själv.
Jag har fått så otroligt mycket hjälp i den här flytten.

Orkade jag så skulle jag berätta om igår (men jag får ta det sen istället).
Då fick jag så mycket (och så välbehövlig) och så oväntad hjälp att det knappt går att tro det. Har jag drömt? Men var är isåfall alla mina möbler och saker?

Nej, jag ska nog klara det här sista själv.
Det känns rätt och bra så.
Trots att det tar en liten evighet.

Lev mjukt
/Lotta

HAHAHA Strax efter att jag skrivit det där fick jag ett meddelande av den där snälla städhjälpen, som undrade hur jag mår och hur det går. Så då sa jag, ungefär som jag skrev här. Att det är skruttigt, men inte särskilt mkt kvar. Att jag täänkte fråga, men sen kom fram till att jag klarade det själv.
'Du behöver min hjälp, och jag behöver sällskap - jag kommer!'

Bortskämda, välsignade Lotta (ja jag alltså).
Den här flytten går nog till historien som världens i särklass finaste flytt, goda-människor-mässigt!