24 veckor avklarade!

Jag tänkte mig en riktigt flashig bild såhär på julafton å allt. Men det fick räcka med en bild där jag flashar Yllemagen. Det polkagrisrandiga är mitt nya-för-dagen (men det är ju för NATTEN) nattlinne av ull å silke. Det ska hårdtestas i mellandagarna, när vi åker upp till kyrkstugan och myser i en vecka och umgås med våra norrbottensmänniskor.

Lev mjukt (och lev DITT liv!)
/Lotta

Magen.

 

Jaha. Jag har nogsamt fixat och grejat med rekvisitan så att det ser ut som en inte helt nystädad lilltoa, möjligtvis med yllesockar på tork på en handdukstork. Egentligen är det ju inte alls på det viset. Jag har också stajlat mig för att se väldigt 'casual' ut. Egentligen är jag ju inte alls sådär vardaglig utan mycket mer glamorös. Det är liksom mer min stil, än att vara som jag är. Men jag vill ju inte skrämma bort er med hur perfekt jag är.

Äh, det är verklighetens lilltoa, verklighetsfrisyren, verklighetsglamour-graden och bäst av allt, verkliga Yllemagen såhär i 23e veckan. Aj lavv it!

Lev mjukt
/Lotta

Halvbra halvtidsbild.

 

Här kommer en av de utlovade bilderna. En halvsuddig bild av en halvsuddig bild. Av en halvsuddig unge som for omkring som ett kalevadrag i magen under fotosessionen.
Foton på gravidmagen får vänta tills jag fått ordning på hur man får bilderna från systemkameran och in i datorn. Den här bilden låg i den gamla, vanliga, digitalkameran.

Och för den som inte riktigt ser - huvud som är liite bortvänt, överkropp, antagligen navelsträng (det man kan tolka som ett vänsterben). Och så ett högerben. Lagom många grejer för mig att hålla reda på.

Lev mjukt
/Lotta

Halvvägs.

På måndag är vi halvvägs genom graviditeten (förutsatt att jag går just 40 veckor), och igår var det dags för Ultraljud igen. Mycket har hänt sen sist - de små fliffen som känts i magen har övergått i riktiga FLONK!, magen har växt och Ylle också förstås, min vikt som har gått nedåt hittills har vänt och börjat öka istället.

Yllet viftade och sparkade och grejade och for under ultraljudet, och försökte hela tiden äta upp sina små händer. H*n är så fin så vi funderar om det kanske kan vara så att h*n är adopterad.

Jag har börjat leta så smått efter en doula.
Med den ryggsäck jag bär med mig och min väldigt låga nivå av tillit till vården så vill jag se till att jag ger mig så goda förutsättningar som möjligt att känna mig så avslappnad och trygg och fri som det går under förlossningen, trots att jag planerar att föda på sjukhus. En erfaren doula ökar chansen.

Och javisst har jag foton både på en suddig Yllet-i-magen och magen itself, men jag har försnillat grejerna som behövs för att få in dem i datorn, så ni får klara er utan ett tag till.

:)

Lev mjukt (vettja!)
/Lotta

Hampus.

Idag har vi planterat ett äppelträd, för lillungen att så småningom klättra i, söka skugga under och njuta frukterna av. Hampus heter det. Ni får inte se nån bild, för det har jag inte tatt nån.

I övrigt har det sen sist bytts barnmorska, fåtts ett par rysligt behagliga mjukismammabyxor av en vän, hafts besök av en syster och känts ett och annat fliff från inne-i-magen.

Lev mjukt
/Lotta

Nämen?! Det är FORTFARANDE sant...!

 

Jaha ja. Igår var det dags för ultraljud igen, för att försöka fastställa ett säkrare datum för beräknad förlossning. Barnmorskan passade även på att berätta att allt såg fint och bra ut utifrån lillungens ålder.
Ungen verkade vara ännu ett dygn äldre än vi trott, så BF backade en dag och blev 14e april.
Det innebär också att veckobytena sker på måndagar istället för tisdagar. Så nu är jag i vecka fjorton (närmare bestämt är jag 13 veckor och 1 dag gången).
Gravid-matte är krångligt.
(Det tycker för den delen Svartahunden också - det var roligare förut när inte matte grät, var gravidarg eller mådde illa hela tiden, och kanske klappade lite på själva Svartahunden nån gång och inte bara på sin egen mage.)

På bilden ligger ungen med huvudet till höger på bild och benen uppdragna mot kroppen och ser ut att pluta lite med munnen (mammas underläpp, månne?). Framför ansiktet syns ungens lilla hand. Kanske är ungen på väg att stoppa tummen i munnen. Eller så är det träning inför framtida Idol-auditions (förhoppningsvis inte) eller högstadiefester (mer sannolikt kanske).

Oavsett vilket, så är det en redan djupt älskad och mycket mycket efterlängtad lillunge.
Kanhända får ni inte läsa om annat än lillungen på väldigt länge nu, här i bloggen. Hoppas ni står ut.
Både hjärta och tanke och mage uppfylls av det där lilla livet.

Lev mjukt (och var varsam med dig själv)
/Lotta

Visst finns mirakel...

42 år gammal är jag gravid med mitt första barn. Det är planerat och önskat och idag hörde vi lillungens hjärtljud för första gången, förty och emedan en barnmorska råkade ha vägarna förbi kyrkstugan och ha en såndär konstig lyssnargrej med sig.

Beräknad förlossning i mitten på april.
Livet är magi.

Bilden är ett tidigt ultraljud för några veckor sen - den runda cirkeln är gulesäcken, barnet hade ännu inte börjat livnära sig med hjälp av moderkakan. Luddet som samsas med cirkeln i det mörkare området i mitten, är själva lillungen.

Lev mjukt
(och sluta aldrig längta dina drömmar)
/Lotta

Hemåt!

Jag var i norr en vecka, den där första svängen. Åkte hem igen, och innan ännu en vecka gått var jag på väg norrut på nytt, denna gång tillsammans med Vackermannen och Svartahunden.

Och nu börjar det vara dags för mig att åka hem 'på riktigt'. Jag har följt med på mannens jobbresa i sisådär 2,5 vecka, passat på att mysa mellan arbetspassen, och haft några tillsammanssemesterdagar mitt i. Men nu är den sammanlagda bortatiden per dygn sisådär femton, sexton timmar för honom, så det känns inte som att vi får så värst mycket tid tillsammans ändå. Så jag tänker att jycken får vara prao de kommande två veckorna, och att jag tar tåget hem.

Jag längtar nämligen hem. Jag längtar efter att se hur det har gått för blomkålen och tomaterna och morötterna och rödbetorna. Jag längtar efter att prova röra ihop snäll men effektiv deo enligt ett nyfunnet recept, jag längtar efter att sy en meitai (ett mellanting mellan en bärsjal och en sele, kan man säga) till en vän som nyligen fått barn, jag längtar efter att tova fler av mina ulldreads i tvättmaskinen så att de kanske, kanske blir klara innan vi ska på bröllop i slutet av augusti. Jag längtar efter att träffa vänner som finns hemikring, jag längtar efter att träffa min stegarbetspartner och göra tolvstegsarbete ihop, jag längtar efter att gå på möte, jag längtar skogen och sjön och mitt eget kök och min egen säng.

Jag trodde inte att jag skulle längta hem. Jag tänkte att det var helt perfekt. Vara uppe i norr, där jag ju är 'hemma'. Och ha både Vackermannen och Svartahunden med mig. ÄNTLIGEN kommer jag att vara på ett ställe utan att längta till ett annat! Men tji fick jag. Jag längtar hem.
Fast det gör ingenting. Det betyder ju bara att Sherwoodskogen faktiskt betyder nåt för mig, bara i kraft av sig själv. Det är inte bara en plats där någon jag längtar efter håller till. Det är HEMMA.

Lev mjukt (och återvänd hem om du behöver)
/Lotta



 bilden: ja.. Lotta LUVin. Det är jag, det. Mjuk och varm och med en tydlig röd tråd. Även om den sistnämnda kanske har mörkats länge.

Ett alldeles eget krypin.

Jag sitter på tåget norrut genom Sverige. Jag är på väg upp för att hämta nyckeln till, och bo in mig i, min alldeles egna nyinförskaffade kyrkstuga. Ganska magisk känsla, faktiskt!
Jag ska också passa på att träffa en massa fina människor.
Och så ska jag bada på Gläntan.
Och sitta ofta på mammas grav och surra, sådär som vi surrade i hennes soffa medan hon levde.

Vilken fin liten semesterresa! :D

Lev mjukt (och lev dina drömmar!)
/Lotta

Hur trött kan man bli?

Jag tror att jag håller på att bli sjuk. Jag är galet trött hela tiden, orkar en liten stund och sen vill ögonen bara trilla ihop och kroppen skriker att den vill vila.
Kaffe, säger du kanske. Du har ju slutat med kaffe, Lotta.
Men det var aldrig särskilt mycket kaffe i min mugg. Det var ju därför jag slutade. För att det var en massa massa mjölk, med en liten aning kaffe i. Och för att kroppen inte tål med all den där mjölken.

Agh. Tupplur. 'tassar iväg och lägger sig en stund'

Lev mjukt
/Lotta

Läshunger!

Plötsligt går det bra att läsa igen, efter en period av svårt-att-fokusera och för-mycket-intryck. Så jag läser och läser och njuter och läser! Just nu bl a

'the continuum concept' av jean liedloff
'the gifts of imperfection' av brené brown
kokböcker, eftersom jag äntligen verkar ha slutat vara rädd för att göra fel i köket, och vågar börja utforska den där konstiga magiska världen

och förstås
'de tolv stegen - en utväg' av tillfrisknande vänner

Lev mjukt (och stanna upp och låt dig komma ikapp dig)
/Lotta

Tokprojekt!

Jag är lite kort. 160 cm eller så. Det brukar betyda att jag inte sitter så jättebekvämt i bilsäten, tillexempel. Därför har jag skaffat mig en extra nackkudde-grej, att sätta fast på nackstödet.
Men den där kuddgrejen har blivit gammal och nött och trött, och behövde åtgärdas. Vilken TUR då, att jag ärvt massa restbitar möbeltyg av en vän!

Så nu sitter jag och nålar och syr-för-hand, på den där lilla nackkudden.
Och jag inser att jag inte kan låta det stanna vid det.
Jag behöver göra min bil GLAD inuti!
Så jag kommer att knåpa vidare med min bil - det blir ett långprojekt.
Bilder kommer så småningom.

Lev mjukt (och låt dig vara ett lite galet fruntimmer om det är det du är)
/Lotta

Ordning. Reda.

Det börjar hända mycket i mitt liv. Igen. Så jag har skaffat mig en kalender så att jag kan hålla reda på mig. En stor, där det ryms lite skriverier. En med göralista. En vacker, så att jag blir glad av den och tycker att att handskas med den och således inte glömmer bort att använda den.

Vackermannen är borta på jobb i veckorna. På sätt och vis skönt - jag får egentid, jag kan ägna mig åt mitt stegarbete och allt runtikring det, jag gör mina sysslor i Lottisk rytm och fart (och med Lottiska intervall) och kan allmänt gå omkring och vara ett lite galet fruntimmer utan att fundera på hur det uppfattas. Men jag saknar honom. Saknar skedsovning och kroppskontakt, saknar att göra-tillsammans, saknar att borra in näsan i honom.
Om han har små små små blåmärken på måndagar, så vet ni nu varför. :)

Snart, snart så äger vi en kyrkstuga i Öjebyn.
Kontraktet dimper ner i brevlådan idag eller imorgon, och det ska skrivas på och skickas iväg.
Sen ska det godkännas av länsstyrelsen att jag som utomsocknes äger en kyrkstuga. Och SEN, sen är den vår. Det gör mig så lycklig att det liksom tvirrar i mig. Som att nervändarna får små frispel här och där, hipp som happ.

Mera nyheter?
Jag tror att jag snart har en vävstuga här hemma.
Ser väldigt mkt fram emot att lära mig väva. Och hoppas att det ryms en spinnrock därinne också. Det känns som att man kan få ihop liiite mer garn med spinnrock än med bara slända. Jag har massa skaparlust, som längtar efter att få utlopp! Och det lär den få redan under tillfixningsarbetet med själva vävstugan. Yippie!

Lev mjukt (och glöm inte bort dig själv)
/Lotta

Fjärdestegsinventering.

Jo. Det fjärde steget, i vilket Puh företar en genomgripande och oförskräckt moralisk självrannsakan.
..och så går jag omkring och undrar varför jag har varit så himla TRÖTT de senaste dagarna..

Nåväl. Förutom att inventera roar jag mig med att måla väggarna i pysselrummet. Sakta. Med många pauser. T R Ö T T, var det.

Lev mjukt (och gör det du behöver för att göra ditt liv till ditt)
/Lotta

Jag, så att säga 'in action'.

Hittade en lista. Listor är bra för att komma igång med skrivandet igen efter en paus. Alltså snattade jag listan. Första dagens ämne: Me in action. Det syns ju hur tydligt som helst på bilden. Jag har nogsamt stickat en luva åt systersonen, och på bilden kollar jag hur perfekt den blev. Helt perfekt.

Eller ja, kanske liiiiite stor.

Lev mjukt (och ta en chans ibland)
/Lotta

Kreativt knäcke.

Har som sagt gjort mitt livs första knäckebrödsbak. Det var roligt! De sista bröden fick mönster med hjälp av pepparkaksformar istället för den där knaggliga kaveln. Jättefint! Bröd att bli glad av! Och brödet blir lätt att bryta, även om bitarna inte blir i rak och precis form, utan åt ena hållet ett tryne, åt andra två grisrumpor, eller så. Beroende på hur stor bit man tar. Det booorde gå att få vuxenlivet att fungera även om man passar in lite lek här och där. Lev mjukt (och hitta lekutrymmet) /Lotta

Kolaräventyr!

Det här är milan som Vackermannen och jag (och svartahunden) ska vakta inatt! Ett tolvtimmarspass, från sju till sju. Spännande! Åtminstone såhär INNAN. Kanske muttrar jag argt efteråt och säger 'aldrig mer'... Eller så vill jag ha en egen hemma på gården. :D Lev mjukt (och gläds åt livets äventyr) /Lotta

Äntligen på blogg (long time no see)

Bloggen visar sig inte riktigt som jag vill. 'försöker lista ut vad som är fel' Nu har jag bakat knäckebröd för första gången i mitt liv. Jag tror jag föredrar det framför att baka skorpor - jag är låst vid köket en mkt kortare tid vid knäckebrödsbak. Intressant upplevelse att bedöma hur kul saker är att baka helt och hållet efter upplevelsen att baka och inte ett dugg efter hur GOTT det blir. :) Och på tal om köket så är det nästan fånigt hur fint det blivit av vår tillfixning. Målat väggar och luckor, lagt nytt golv och håller nu på att få lister på plats. Både golvlister och runt dörrar och fönster där det hittills liksom klarat sig utan - jag längtar tills de är där de ska allihopa så att jag kan måla dem! Vad mer finns att säga efter den här långa tystnaden.. 'funderar' Just ja - natten till måndag ska jag och Vackermannen på ett tolvtimmarspass i kolarkoja. Jepp, vi ska vakta en kolmila! Svartahunden ska förstås också med. Äventyrshund. :) Jag blir mer och mer frustrerad över hur tjorvigt det är att ta bilder och föra över dem till datorn. Just nu är det mobiltelefonen jag fotar med, och sen blåtandar jag över bilderna. Tjorvigt och tjurigt. Och även om det hade fungerat att föra över bilder från den digitalkamera jag har (vilket det inte gör, eftersom jag försnillat sladden), så motsvarar den inte längre mina behov. Den tar sämre bilder än jag, eller hur jag ska säga. Snart blir det nog inköp av en digital systemkamera... Sist ut i nyhetsflödet - vi fnular på hönshusbygge. Jag trodde att jag tänkte vänta med höns till nästa vår, men kanske blir det 'provhöns' redan i sommar. Dumt att dra igång en jättegrej med lantrashöns med genbank, om det visar sig att jag faktiskt inte alls vill ha dem när det kommer till kritan, eller om jag nyser mig vindögd av dunet eller om svartahunden inte kan lära sig låta bli att jaga dem. Oavsett jag vill fortsätta med höns eller inte efter provhönsandet så är det ju 'bara' att stoppa provhönorna i grytan/frysen när jag bestämt mig. Lev mjukt (som den rosa huden på hundens mage) /Lotta

Johopp.

Nya jobbeskor, till den här pensionären. Tåhätta å allt. Om jag behöver sparka nån på knäna. Och det blir bara vårare och vårare i Sherwoodskogen. Sticke och tolvstegsarbete, kärlek och köksrenovering light. Finfint liv. Bortskämd och välsignad. Och glad.

Lev mjukt
(och finn dig, men inte i vad som helst)
/Lotta

Nu är det förkylt..

Nyser, snorar, fryser, svettas, och det susar i öronen. Halsen värker och jag blir trött av precis ingenting. Och vi som bygger odlingsbänkar! Och jag skulle få prova leka med traktorn och hämta hem torv. Och så skulle vi hämta ett lass hästskit hos en granne.
Istället blir det snörvel, vila och kanske lite sticke.
Det känns ganska konstigt att vara besviken över att ha en hel dag att sticka på.

Icke desto mindre är det vad jag är.
'rullar ihop sig och somnar en stund'

Lev mjukt (och njut av den ork som finns)
/Lotta

..små varma tankespår.

På ett tåg genom sverige. Hem, hem, hem från norr.
Har varit uppe och lyssnat på mitt hemlands vilda tungomål, tankat kärlek, njutit snö och vårvintersol och tränat på att längta hem till Sherwoodskogen.
Jag tog med mig två stickningar och ett random extra garnnystan så att jag inte skulle bli sticklös under resan, men har knappt stickat alls. Några varv på mina svartsockar, det är allt. Eftersom jag stickar med två garner - varannan maska med det ena garnet, varannan med det andra, så tar det längre tid att få resultat än min hjärna riktigt orkar med. Så det blir bara några varv åt gången. Jag hade behövt nåt tanklöst snabbsticke att pyssla med.
Nåväl, det betyder ju å andra sidan att jag pratat mer med mina viktiga människor däruppe i norr, och druckit mera kaffe (det kan väl aldrig vara fel?) och läst mer.
Och frysa om fötterna behöver jag inte göra trots att mitt eget socksticke dröjer. Jag fick nämligen ett par helt begärligt chokladbrunmelerade raggor av en av systrarna. Dem har jag på mig nu, där jag ligger på tåget och surfar och lyssnar på musik i min lilla mp3spelare.
Snart dags för frukost, medsänd av en annan syster.
Sedan kaffe ur termosen som fylldes av en bror.

Familj.
Tillhörighet.
Rötter.

Och små kärleksbevis.

*

Jag är bortskämd och välsignad.



/Lotta

Tills vidare..

Har inte riktigt ro att skriva ett vanligt inlägg. Så det fick bli en lista jag hittade, det är på lagom Lottanivå just nu. Håll till godo.

1) Vilken låt lyssnar du mest på just nu?
Jag sjungbombar mig själv för att påminna mig om att inte vara så hård mot mig själv, så svaret blir 'Se mig, för häääär äääär jaaaag..!' (älska mig för den jag är)

2) Vilket ljud är det vidrigaste du vet?
Ljudet av en nedlåtande/föraktfull attityd är rätt så äcklig. Men om den är det vidrigaste vet jag inte.

3) Vilken var den bästa filmen du såg under 2011?
Hmmm. Jag såg säkert nån film under 2011. Men jag kan inte komma ihåg det.

4) Har du läst någon bok som förändrade ditt liv? Om ja, hur?
'De tolv stegen - en utväg'

5) Vilket är ditt drömjobb?
Har inget drömjobb, men älskar att skapa.

6) Vad är det första du (oftast) tänker när du vaknar?
Oh, där är han..

7) Vilken bok läste du senast?
'Vad mina döttrar bör veta'. Författaren kommer jag inte ihåg. Jag tyckte om boken, men det var sannolikt mest för att den fick mig att tänka på min mamma.

8 ) Vilket landskap föddes du i?
Norrland.

9) Vilket landskap bor du i nu?
Östergötland. :) Eller vänta nu. Vad är län och vad är landskap? Ååååh va krånglit!

10) Om du är i ett förhållande, vad tycker du allra bäst om hos din partner?
Hur han får mig att skratta. Eller de där små snälla grejerna som han gör utan att säja nåt.

11) Vad gör du allra helst en ledig dag?
Det beror på vad jag har behov av. Gå ut i skogen med jycken och vara ute lääänge. Eller sitta hemma och läsa och sticka eller surfa hantverksbloggar. Måla. Träffa en vän. Fast jag vet inte riktigt hur jag ska definiera en ledig dag, när jag är pensionär..? Alla dagar är definitivt inte 'lediga dagar'. Men det är ju inte heller som att dra iväg på jobb åtta timmar om dagen.

12) Tre filmer du kan se om och om igen?
Nell. Nell. Nell.

13) Vad lugnar dig?
Kreativa sysslor. Sticka. Måla. Pyssla. Meditation funkar också. Massage.

14) Vad längtar du efter?
Fler spirande gängliga små plantor i fönstret (men just nu är jorden slut så jag kan inte så fler frön). Sommar. Att träffa en vän och leka!

15) Världen behöver mer…?
Kärlek. Ömhet. Humor. Respekt.

16) Godaste smaken?
Vackermannens kyssar. Såklart.

17) Ett favoritljud?
Kärlek.

18) Trivs du där du bor eller önskar du att du bodde någon annanstans?
Åh, jag trivs. Det är ett fint litet hus vi bor i, här i Sherwoodskogen. Med sjön alldeles nära. Jag kan ta morgonens första hundpromenad klädd i morgonrock utan att det stör nån. De flesta morgnar kan jag för den delen ta promenaden UTAN morgonrock.

19) Vad är det första du gör på morgonen?
Pussar mannen. Morgonkissar. Kokar kaffe.

20) Är du förlovad eller gift? Om inte, skulle du vilja vara det? Varför?
Nej, jag är varken eller. Och ser inga skäl till det förutom om vi skulle skaffa barn. Vissa saker får man ju inte göra innan man är gift. Right? ;)

21) Tre prylar du inte kan vara utan?
Tre prylar som gör mitt liv lättare, i alla fall: Mobiltelefonen, laptopen, tvättmaskinen.

22) Tre saker som alltid finns i ditt kylskåp?
Grädde. Smör. Ägg.

23) Vad kan du absolut inte motstå?
Livet. Jag tjurar ihop ibland och försöker undvika det, men det går alltid åt pipan. Det är för lockande. Jag kan inte vara utan det för länge.

24) Om du fick ge dig själv en present just nu – precis vad som helst, vad skulle det bli?
En tolvstegssponsor. :D

25) Om du skulle vara en figur från bokvärlden, vem skulle du vara då?
Hmm.. den här måste jag nog fundera på. Det måste ju finnas NÅN jag känt att jag verkligen verkligen kan identifiera mig med..?! Jag ber att få återkomma med svar på den.





Lev mjukt!
/Lotta

sluta jiddra, börja trolla

Fortfarande snusfri. Rätt så stolt, faktiskt.
För det är inte jättelätt att leva med ett trasigt intrycksfilter, utan att bedöva sig med varken nikotin eller mat. Fördelen är att det blir om möjligt ännu viktigare att jag tar hand om mig och ger mig vad jag behöver. Jag kan inte hålla på och jiddra med sömn, vatten, bra mat, tillräcklig återhämtning. Jag måste ge mig det, om jag ska hålla ihop. Det håller inte, det här med att prioritera bort mig själv.

Jag måste våga välja mig. Sätta gränser. Be om det jag behöver.
Vackert! För de där sakerna jag MÅSTE, de blir (när jag väl gör dem) så okomplicerade. Och okomplicerat, det gillar jag.

Lev mjukt!
/Lotta

Jag, jag, jag.

Jaha ja. Snusfri i 6,5 dygn. Lättirriterad, gråtig, och med en tung och liksom klibbig ångesttyngd som bänglar med andningen. Tröttsamt.
Men det är värt det.

*

Jag håller på och knåpar med en lista. Jag ska försöka få ihop 25 saker jag verkligen vill. Sånadär stark-vill. Längtor, kanske tillochmed. Jag har funderat och grubblat och skrivit i tre dagar nu, och fått ihop nio ynka punkter.
Har jag inga drömmar längre??
Och vad har jag isåfall gjort av dem?

*

Halvvägs genom blogginlägget är jag plötsligt alldeles för trött för att fortsätta. Inte så konstigt kanske, klockan är nästan halv två. På natten.
Jaja. Godnatt, finisar!

Lev mjukt (och tappa inte bort dina drömmar)
/Lotta

Lyxardag.

Dagens gören: fundera på vilken vårdcentral jag vill tillhöra. Ringa ett eller annat viktigt samtal. Sota (men bara inifrån, inte upp på taket och greja). Fylla de nyinförskaffade förvaringsgrejerna med skaparmaterial, och under tiden FengTjohejja bort ett och annat i materialväg som jag känner att jag kan avvara. Och värsta lyxen: Bege mig till grannen, där jag bokat in massage klockan två. Det är inte alla som har turen att bo granne med en massör(ska). :D

Lite stickning lär jag hinna med då och då, också...

Lev mjukt
/Lotta

Lite vinter!

Har kollat isens tjocklek (3cm), Vackermannen har justerat mina nyfådda långfärdsskridskor så de ska passa till mina pjäxor, och vi har tjärat mina gammelskidor. Yay! Lite mera kallt tack, och så lite mera snö på det!

Lev mjukt
/Lotta

Kärlek.

Det är nästan en månad sen jag senast skrev i bloggen. Jag har befunnit mig ute i Märkligheten. I den verkliga märkligheten, eller märkliga verkligheten, där Vackermannen fortsätter och fortsätter med att tycka om mig. Och jag honom. Och där mina stickprojekt plötsligt övergår till att vara Riktigt Fina Grejer, sånadär man skulle vilja KÖPA om man fann dem till salu någonstans. Där tandläkarbesök faktiskt går att överleva. Där vänskaper växer och djupnar. Där jag kan resa norrut med min Vackerman för att tanka kärlek och rötter från släkt och vänner i en vecka, och sedan nöjt åka HEM till Sherwoodskogen.
Där jag får ett par långfärdsskridskor av min presumtiva svärfar, och faktiskt längtar efter att få testa dem fastän jag har stark och envis respekt för det där med isars nyckfullhet. Där samtal förs om Viktiga Saker.

Där ett nytt år tagit sin början. 2012. Kärlekens år.
Nu kan man lätt förledas att tro att jag syftar på att Vackermannen finns i mitt liv, och visst är det en del i det. Men det är så mycket mer. Så mycket större.
Detta år blir ett bra år. Ett snällt år. Ett hjärtevarmt och öppet år. Ett lyckoår.

Där jag idag (eg onsdag) tagit farväl av min fina vän Lollo. En ledsen dag. Men fin. Särskilt som jag var i sällskap av flera av våra gemensamma vänner. Samhörighet i det ledsna, glimtar av glädje och fniss, och massa massa värme.
Och Vackermannen slog rekord i omtänksamhet.

(Bilden: Lottahand. Lollohand. Sommaren 2011.)


Lev mjukt (och ge kärleken näring)
/Lotta