..små varma tankespår.

På ett tåg genom sverige. Hem, hem, hem från norr.
Har varit uppe och lyssnat på mitt hemlands vilda tungomål, tankat kärlek, njutit snö och vårvintersol och tränat på att längta hem till Sherwoodskogen.
Jag tog med mig två stickningar och ett random extra garnnystan så att jag inte skulle bli sticklös under resan, men har knappt stickat alls. Några varv på mina svartsockar, det är allt. Eftersom jag stickar med två garner - varannan maska med det ena garnet, varannan med det andra, så tar det längre tid att få resultat än min hjärna riktigt orkar med. Så det blir bara några varv åt gången. Jag hade behövt nåt tanklöst snabbsticke att pyssla med.
Nåväl, det betyder ju å andra sidan att jag pratat mer med mina viktiga människor däruppe i norr, och druckit mera kaffe (det kan väl aldrig vara fel?) och läst mer.
Och frysa om fötterna behöver jag inte göra trots att mitt eget socksticke dröjer. Jag fick nämligen ett par helt begärligt chokladbrunmelerade raggor av en av systrarna. Dem har jag på mig nu, där jag ligger på tåget och surfar och lyssnar på musik i min lilla mp3spelare.
Snart dags för frukost, medsänd av en annan syster.
Sedan kaffe ur termosen som fylldes av en bror.

Familj.
Tillhörighet.
Rötter.

Och små kärleksbevis.

*

Jag är bortskämd och välsignad.



/Lotta