Samla rötter..

Har beställt skolböcker och ska plugga lulesamiska med hjälp av UR-på-nätet, när nu inte distanskursen på kvartsfart blev av. Väntar hungrigt på böckerna! Och min favoritblogg, min motvikt i den här hysteriska konsumtionsvärlden vi lever i, har en 'giveaway' med en bok som jag blir alldeles gråtfärdig när jag ser. VILL HA. Jag har försökt tänka att jag ju likaså är för gammal för att längta barn nu längre, så den är ju inte AKTUELL. Och att jag inte alls ska vara med i den där giveaway'en. Men det går inte. Jag längtar ju visst barn, hur 41år jag än är. Och jag längtar mina rötter. Boken är magisk, den är BÅDA.

Bloggen är för den delen också magisk och båda.
När jag känner mig alldeles udda och underlig med mina tankar här i längtanstorpet, tassar jag iväg till den och andas ut. Och andas in. Och slappnar av.

Se själv: http://hostlycka.blogspot.com/2011/08/giveaway-bocker.html
Webadressen går till det inlägg där den magiska boken finns, men du ska förstås inte låta det stanna vid det. Läs dig igenom hela bloggen. Ett inlägg då och då när du har tid, om du klarar det. Eller så blir du kvar vid datorn tills du är klar. Så blev det för mig.

Och nu tänker jag alltså tycka mig värd att önska mig den där magiska boken. Det vore ju fånigt att så gärna vilja ha den, och inte göra vad jag kan för att få tillgång till den. Faktiskt. :D

Lev mjukt (och gör vad du kan för att påverka ditt liv åt det håll du vill)
/Lotta

Skapande är en barnlek.

Nu färdig med mitt virkprojekt. Trots att jag varken kan virka eller brodera.
Och inte förrän nu har jag insett att mitt konstnärliga uttryck är ganska barnsligt. Det finns säkert finare ord för det lite knubbigt skeva och glada, men för mig funkar 'barnsligt' ganska bra. Tydligt ord, lätt att förstå.

Jag kan göra annat också. Men då PRESTERAR jag. Gör som nån annan. När jag skapar, låter händerna göra vad de vill, då blir det just det där barnsliga. Men inte mindre fint för det. Bara väldigt mycket roligare. Tycker jag. Förstås.

Vad det står på mina (v)armband? Deep deep love.

Lev mjukt
(och hitta DITT uttryck, dina mönster och färger, dina drömmar)
/Lotta

Myyyys!

Idag längtar jag vinter!
Dels är det kanske färdigrenoverat när det närmar sig jul. Dels längtar jag efter pyssel och jox, och färre timmerbilar. Och skidåkeri. :D

Lev mjukt
/Lotta

Jotack, skapligt!

Har en paus i koft-stickandet. Det är ett så stort projekt, jag behöver andra mindre projekt att blanda upp det med. Fick för mig att jag skulle virka nåt. Jag kan inte virka, inte mer än att bara virka rakt fram eller fram och tillbaka med precis likadana maskor.
Visste inte vad det skulle bli när jag började, så det fick skapa sig själv.

Vad det bidde? En handledsvärmare. Eller ett armband. Kanske ett varmband?
Håller på med en till den andra armen nu. Förhoppningsvis kommer de att se ut som att de hör ihop lite, men man vet aldrig.

Ser fram emot att sticka vidare på koftan sen, och planerar redan nästa lillprojekt. Vad glad jag är att kreativiteten orkar vifta runt i mig lite, trots allt! :D

Lev mjukt (och varmt)
/Lotta

Maktlöshet.

Jag har svårt att acceptera hur livet är.
Glad att ha klarat att köra iväg till biltema och ikea för att handla tidskriftsamlare och träplugg. Men dagen efter alldeles trasig av för mkt intryck.

Jag kan leva med intryckskänsligheten, krascherna och oförmågorna.
Men är rädd att den partnern inte finns, som tycker att det jag är, ger och gör är större än det jag inte klarar.

Inte heller detta är något jag ska spilla min energi på.
Jag är den jag är. Jag kan inte trolla.
Det blir som det blir.
Oavsett hur mkt jag grubblar på det.

'täljer på en träplugg/blivande hyllbärare'

Lev mjukt
/Lotta

Fokus.

Märker att jag spretar iväg min energi åt en massa onödiga håll och kanter. Lite som mina dreads på bilden. Och de flesta spreten går iväg till saker som jag egentligen inte kan påverka. Vilket slöseri!
Så istället för att lägga energin på att vara frustrerad över att sotaren inte varit här och provtryckt så att jag kan elda, så har jag plockat undan allt som legat ovanpå vedspisen i väntan på att få egna utrymmen att bo på. Nu ska den rengöras och ses över, och sedan svärtas så att den är redo för invigningseldningen när det så småningom blir dags för den. Och det är möjligt att det är lite frustrerande att leva på såhär liten yta medan jag väntar på att renoveringen ska bli klar, men mitt fådda skåp kan jag ju faktiskt fixa hyllbärare till, och använda även om jag inte ännu har färg och tapet för att göra det färdigfint. Så kommer en del av sakerna undan, även om det inte är där i skåpet de ska bo SEN.
Således har jag köpt träplugg som ska snickras till lämplig storlek och form.

Fokus på det jag KAN påverka, för sjuttsiken! :D
Jag behöver min energi till en massa annat än som strössel på sånt jag inte har nån makt över. Ju.

Lev mjukt (och lägg din energi där den gör nån nytta)
/Lotta

bada magen

Så småningom ska det där vackra (jo, det är vackert) badkaret stå i mitt badrum. När jag så småningom HAR ett badrum. Jag längtar.

I övrigt så är det faktiskt så att jag är finaste fin i avlagd herrskjorta och för stora snickarhängselbrallor. Bara så ni vet.

Lev mjukt
/Lotta

Händelser vid vatten.

Jag och svartahunden blev bjudna att följa med på en segeltur på Vättern idag. Självklart tackade jag ja. Och vi fick en underbar dag.

Jag tog alldeles för få bilder. Jag glömmer liksom bort det där med att fotografera. Jag skyller det helt och hållet på att jag inte har nån digital systemkamera med fjärrutlösare.

En vän säger att 'segla är att föras fram av Gud'.
Och lite magiskt är det allt att susa fram på det där viset utan att varken paddla frenetiskt eller leva om med en motor.

*

Jag kommer nog aldrig att själv bli någon seglare.
Däremot fick min längtan att bygga min egen kanot att ljudlöst glida fram i, ny fart. Här är kanoten jag fantiserar om:
http://www.thomassondesign.com/katalog/mina-kanadensare/sport-395

*

Jag hoppas det blir fler tillfällen till segling.
Det var en riktigt fin äventyrsdag!
Nu dags för kaffe och kattmys.

Lev mjukt
/Lotta

Sinnesro.

Funkar inget annat så kan man sitta vid strandkanten, på stugans tomt i Porjus, och titta ut över detta.

Lev (öd)mjukt
/Lotta

Mänskligheter.

Jag har en vän. Hon är yngre än jag är, och hon har en elak sjukdom. Jag tycker väldigt mycket om henne. Men istället för att höra av mig till henne så glömmer jag bort att hon finns. Min hjärna försöker skydda mig från att vara ledsen och ha ont inuti, och fattar inte att den samtidigt tjyvar viktig tid med min vän.

Vad vill jag ha sagt med det?
Jag vill kanske påminna dig, och mig, om att vi är människor. Och därmed mänskliga. Inte ett dugg perfekta, hur mycket vi än kanske skulle vilja.
Jag tycker om människor just för deras mänskligheter.
Jag försöker tycka om mig själv trots mina egna.

Jag vill kanske påminna dig, och mig, om att saker och ting inte alltid är vad de verkar vara. Att ilska kan vara förklädd ledsenhet. Att kärlek kan bete sig som likgiltighet.

*

Jag har funnit ett trick för att överlista min listiga hjärna.
Jag har satt en påminnelse i mobilen som larmar då och då och påminner mig om att jag har en vän som jag tycker om.
Schemalagd kärlek.
Icke desto mindre, kärlek.

*

Lev mjukt (och hitta vägar att leva med dina mänskliga märkligheter - du kan slå på dig själv för att du inte gör perfekt, eller göra det lilla du kan.. vilket väljer du?).
/Lotta

Hitta hem.

Jag har varit hemma. Hemma i norr. Bland älvar och tallar och renar och nära och kära, i stugan och i Piteå och hos nybrorsan och nysyrran i inlandet. Jag har tankat kärlek och upplevelser. Och nu är jag tillbaka hemma. I Längtanstorpet. Lika hemma. Lika rätt. Och väldigt annorlunda.

Ska skriva mer om resan sen, och kanske lägga ut någon av de väldigt få bilder jag tagit (jag har varit så upptagen av att bara andas och känna och titta och finnas). Men tills vidare får ni nöja er med dessa tre bilder. Den första är en av pelargonerna här hemma - den stod och skimrade och väntade på mig när jag kom hem. Den andra bilden är svartahundens kompis Nova (ena syrrans hund). Hon vattenapporterar stenar. Om ingen kastar så går hon och letar upp egna. Sötis.
Tredje bilden är svartahunden herself. Eftersom hon är skenis just nu så höll hon sig på det grunda med sina imaginära valpar. Lite söt hon också faktiskt.

Lev mjukt
/Lotta