H som i Hjälp.

Jag har fått mycket hjälp i mitt liv. Och har lärt mig att både be om den, och ta emot den när jag får den. Jag BEHÖVER mycket hjälp i mitt liv. Även när allt går som en dans.

Alldeles särskilt extra väldigt jättetacksam är jag för den hjälp jag fått av min vackra doula, Ewa. Tacksam, evigt och av hela mitt hjärta, men inte i tacksamhetsSKULD. Jag ska skicka vidare det jag fått till någon annan som behöver såsom jag behövde. Sen. När jag står stadigt igen.

Grejen med hjälp är att det är svårt att veta att någon behöver den, om man aldrig får veta det. Men om jag vet att du behöver ett mål mat, en gitarr till ungen som vill lära sig spela, en stödperson med dig när du ska göra något jobbigt, eller lära dig hur man rockar rockring... då kan jag också, om jag har det som krävs, ge dig den hjälp du behöver.

Vad behöver DU?

Lev mjukt
/Lotta

G som i Gränser.

Alltså, jag tycker att det är jättesvårt. Det är ju förresten därför jag gör den här konstiga alfabetsleken. För att markera några av mina gränser. Vad jag tycker och tänker om saker och ting. Vem jag är. Men det är läskigt att våga välja mig, mitt, jag och riskera älskade människors ogillande.

Jag har nyligen tagit bort min älskade hund. Inte egentligen för hennes skull, utan för min. Hon for illa av att inte få tid och utrymme här hemma, men hon hade nog 'klarat det' tills livet blir lite mer hanterbart igen. Det är jag som inte klarar att se henne fara illa. Jag klarar inte att jag inte räcker till för henne. Jag klarar inte att inte slå på mig själv för det, och min depression jublar och vräker sig i att få mitt självförakt serverat så enkelt.
Jag tog bort henne för min skull, och för Hjalmars skull.
För att den här depressionen är glupsk och djup och för att jag får slåss tillräckligt hårt ändå för att inte sväljas helt av den.

Min make (jag gillar verkligen att använda det uttrycket - ännu en fördel med att gifta sig, förutom att man får pussas..!) tyckte att det var ett drastiskt beslut. En av mina allra bästa vänner tycker detsamma. Det får de tycka (herregud JAG tycker ju att det är ett drastiskt beslut! Men ett drastiskt beslut som behövdes). Jag älskar dem ändå. Men jag är glad att jag vågar välja mig, när det verkligen behövs. Med lite mer träning vågar jag göra det även när det gäller mindre saker.

Lev mjukt (och gör det du behöver)
/Lotta - som förresten på tal om mindre saker har beställt två par haremsbrallor, och äntligen fått tummen ur och fortsätter att tova ull-dreads så att det räcker till hela huvet.

F som i Förlossningsdepression.

Det är inte jättekul. Faktiskt är det jättejobbigt. Och förvirrande. Här sitter jag med finaste ungen i världen, nygift och på en plats som är helt perfekt för mig.. och får kämpa som ett troll för att hålla näsan ovanför vattenytan.

Jaha, vad är det för åsiktsaktigt med det där nu då?
Jo åsikten är väl att det är bra och okej med ett genomskinligt liv. Där det inte finns en massa hemligheter som måste mörkas och döljas och smygas med. Det är ingen fara att säga att man har en depression. Eller att pengarna är slut. Eller att man faktiskt har så pass mkt pengar att de inte tar slut i en handvändning. Kanske är det inte ens nån fara att säga att man tycker att dreadlocks är den finaste frisyren som finns?

(Sen är isolering nåt som depressioner gillar. Och att säga till 'alla' som läser här att jag har en depression, det är att göra motsatsen till att isolera mig. In your face, depressionen!)

Lev mjukt (och kämpa för ditt liv - det är det värt!)
/Lotta

E som i Ersättning.

Modersmjölksersättning alltså. Jag gillar det inte. Jag använder det, men gillar det inte. Jag gör mitt bästa för att fasa ut det och slippa ge det till mitt barn. Dessutom slippa slabbet, kostnaden och funderingarna om det som finns hemma räcker osv.
Det är från väldigt få håll jag fått stöd i min strävan mot helamning, när jag pratat om det här. De flesta säger tröstande att ersättning är lika bra som modersmjölk. Och ersättning är ju bra att det finns. Faktiskt. Men det är inte i närheten av att vara lika bra som mjölken jag har i tuttarna!

Bara en sån sak som att modersmjölken SKYDDAR tarmslemhinnan, medan ersättningen gör små sår i den. Eller att jag genom att amma får bättre skydd mot bröstcancer. Eller boosten för ungens immunförsvar, eller den mindre benägenheten för allergi.
Och allt det andra. (nej, inga källor på nåt faktiskt. men amningshjälpen.se är en bra start om du vill forska själv)

Fast för mig hade det räckt att det är så mkt tjorvigare med ersättning, för att vilja bli av med det.

Lev mjukt (och ge ditt bästa)
/Lotta

D som i dreadlocks.

Hyfsat välskötta dreads, gärna i grovlek som en tumme eller så, är det snyggaste i frisyrväg jag vet. Hade min hårbotten pallat hade jag haft det, men jag har fått ge upp varje gång jag försökt. Jag hoppas nån gång bli färdig med mina ulldreads så jag kan fläta in dem i håret istället. Men det förutsätter att jag dessutom struntar i att klippa håret - annars har jag inget att fläta fast dreadsen med.

Den här åsikten är läskigare att blotta än tankarna om amning och nära föräldraskap. Konstigt.

Lev mjukt (och se ut som DU vill)
/Lotta

C som i CP.

...eller 'vad läskigt det är med tankar och uttryck som biter sig fast i ens hjärna fast man inte längre har plats för dem'. Till exempel det här med CP. Min (halv)systers (halv)syster har en CPskada. Jag är väldigt medveten om vad det innebär och inte. (Förutom att hon har en CPskada är hon förresten flerbarnsmor, maka, författare, bodensare (men bra ändå) och jävligt rolig. Bland annat). Likafullt så tänker min hjärna ofta när jag blir förbannad på nån korkad beslutsfattare eller förvirrad tjomme i trafiken: Sååå jääävla CPskadad! För det var uttrycket som gällde när jag växte upp. Det var vad jag hörde, det var vad jag sa. Och det sitter därinne och ugglar i huvet och dyker upp igen när jag minst anar det.

Och det här med amningen. Fastän jag tycker att jag är väldigt up to date med hur det faktiskt ligger till med barn och deras behov av att tutta, så händer det att jag tänker om min son: 'Men - är han verkligen hungrig redan IGEN?'

Så fast jag vet att Hjalmar tuttar när han är hungrig, när han är törstig, när han behöver närhet och tröst och för att öka eller upprätthålla mjölkmängden och av en hoper andra skäl, och fast jag vet att min systers CPskada inte gör henne mindre intelligent eller påverkar hennes förmåga att fatta vettiga beslut (hon går alltså inte att jämföra med korkade makthavare), så flipprar sånt här skräp omkring och spökar långt efter att det egentligen liksom.. lämnat min värld.

Varför funkar jag så? Funkar ni också så? Vad ska det vara bra för? 'kliar sig förvirrat i huvet'

Lev mjukt (och städa bort gammalt skräp om du kan)
/Lotta