Dag 03 – Mina föräldrar.

Oj. Vilka tunga teman det verkar vara på min 'blogg-tema-lista'... Vad kan jag säga om mina föräldrar? Vad VILL jag säga om mina föräldrar?

Mamma dog för lite drygt ett år sen. Saknaden kommer i skov. Och ibland är det bara en massa sköna minnen som gör mig varm och glad i magen. Som när hon provade att rida, för en handfull år sen. Och travade (nåja, skumpade runt på den goa nordsvenskens rygg), medan hennes lyckliga skratt pärlade över hela nejden. Det var en magisk kväll. Och himlen var alldeles rosa.

Eller de kvällar och nätter när vi stått i hennes kök och målat tavlor. Tillsammans, men var för sig. Mötts ibland över en kopp kaffe, innan vi dykt ner bland färg och penslar igen.

Hennes händer. Så lika mina.

Och hennes stora varma hjärta. <3

*

Pappa.
Inte alls en lika självklar och enkel relation.
Särskilt inte när vi nyss hade återupptagit den.

Men den tar sig. Vi lär oss att kommunicera med varandra.
Och att våga prata även om det som är krångligt och svårt.

Min pappa.
Jag är glad att han finns i mitt liv igen.
Och jag i hans.