Min första 'riktiga' kärlek, måste ha varit Anders Johansson.
Lönlöst, förstås. Men kär var jag.
Många år senare ropade jag fast honom på en festival
- JOHANSSOOOOOOOOOOON!!!
..och jag fick faktiskt några månader med honom.
Sorgligt nog några av de mest kaotiska månaderna i mitt liv
(fast av andra skäl), jag var självdestruktiv, och jag dissocierade ofta och mycket och hade flashbacks. Förutom att jag grät, om inte jämt så nästan.
Hade det inte varit för det, så kaaanske.. man vet aldrig.
Han tyckte om mig. Alldeles på riktigt.
Nu finns han nånstans långt bort i Amerrkat, och har ett fint liv vad jag förstår.
Rätt åt honom.
Mitt liv är ganska fint det med.
Men jag tänker på honom ibland, med tacksamhet.
Och ibland med en liten liten undring om hur det hade kunnat bli
om det varit annorlunda...
Björkskatter
4 år sedan
Mmmm de finns därute... de vi ibland undrar om. Min första riktiga undrar jag inget om - har "förmånen" att fortfarande känna honom och;Nope, hade inte varit det jag behöver.....
SvaraRadera