Fotarbete..

Väntar på försäkringskassans beslut. Pension eller ej?

Väntor är krångliga saker.
En del av krånglet är helt enkelt att jag inte har tålamod. Det går att arbeta med. Släppa taget, lämna över. Lita på att jag gjort det jag ska, gjort vad jag kan.

En annan del av krånglet har med mina trasigheter att göra. De trasigheter som gör att själva pensioneriet överhuvudtaget är aktuellt. Det är svårare att arbeta med.
Bara att andas, och leva sig igenom.

***

Magen mår bra.
Ärret har skrattgropar - en på varje höft - men jag tycker om dem också.
Vikten är nere på det jag vägde innan operationen, minus det som togs bort, så jag antar att det börjar vara ganska färdigläkt därinne, och ödem och annat har gett med sig.
När jag var som värst svullen efter op, så vägde jag fem kilo mer (än nu).
Rätt spännande att följa magens väg till sitt nya liv.

Har börjat cykla så smått, med hunden.
Det är bra för oss båda. Det är annars rätt svårt att hitta utlopp för all den energi som vill ut, men inte riktigt får användas. Det mesta jag vill göra involverar magmusklerna på ett eller annat sätt, och dem ska det fortfarande tas lugnt med om än jag inte längre behöver vara lika superförsiktig som de första veckorna.

***

Lite dämpat inlägg?
Jag är lite dämpad. Väntan.. är tung.

Lev mjukt
/Lotta