Mitt liv genomgår någon slags makeover just nu..
Mamma har dött. Cancern återkom, med all kraft den hade. Min vackra starka mamma dog en tidig decembermorgon med sin hand mellan mina båda. Jag är glad att jag fick följa henne så långt på vägen, på den allra sista resan. Glad också att cancern varnade, och att vi fick fem veckor att prata, gråta, sjunga tillsammans och VETA, innan slutet kom.
Livet är väldigt annorlunda utan mamma.
Jag har alltid haft henne.. och nu har jag henne inte.
Jag har en högre kraft som älskar mig förbehållslöst och alltid är med mig om jag bara vill se det.
Men jag saknar den som gjorde det och var fysiskt påtagligt HÄR, på jorden. I min livstid.
Jag saknar kaffe i mammas soffa, djupa diskussioner, bollplankande och mys.
Och nu när det händer så många BRA saker i mitt liv, så blir saknaden ännu tydligare.
En av de bra sakerna är att jag numera har normalvikt.
Att jag inte återgått till att bedöva mig med mat.
Att jag lyckats hantera min verklighet, mina sorger och bedrövelser och mina glädjefnatt på andra sätt än med att äta. Teoretiskt är det så självklart och enkelt. Men i praktiken är det allt annat än lätt. Eller ja.. NUMERA.. eller JUST NU.. är det ganska enkelt. Men så har jag tränat på det i 1,5 år, också. Livet, utan bedövning.
En annan av de bra sakerna - och den hör liksom ihop med den första - är att om fyra dagar ska jag genomgå en Stor Bukplastik. Ni vet, en såndär operation där man skär från höft till höft, och sen skär loss huden från underlaget, hela vägen upp till revbenen. Drar ner huden allt som går, klipper bort överflödet och syr ihop. Och gör ett nytt hål för naveln, förstås.
Ibland behöver de också sy ihop magmusklerna för att de delat på sig. Vet inte säkert hur det blir med den saken på mig.
Det är landstinget som fixar operationen. Jag är jättelycklig över det. Äntligen kommer jag att kunna springa utan att det gör ont i 'hänget'. Äntligen kommer jag att kunna köpa byxor som passar BÅDE över magen och över benen. Och äntligen kommer jag att slippa se ut som en gammelfarmor när jag är mer lättklädd (eller kanske t o m naken).
En tredje bra sak: I slutet av april får jag veta om jag får 'varaktig sjukpension'.
Det mesta tyder på det. Både försäkringskassan och arbetsförmedlingen rekommenderar det, och det gör det ju en aning mer sannolikt att det faktiskt BLIR så, även om det inte är min handläggare på fk som tar själva pensionsbeslutet.
Det kändes först väldigt jobbigt, det där med att acceptera att jag inte funkar.
Nu när jag hunnit sörja lite, vänja mig och känna på det, så känns det faktiskt oerhört skönt. Äntligen har någon genomskådat mig, efter nästan tjugo år av ViljaOchFörsöka och KraschaVarjeGång. Kanske kan det få vara dags att slappna av och SLUTA bita ihop och kämpa. Kanske kan det få vara dags att helt enkelt få min vardag att fungera så bra som det går.
Och vara nöjd så. Prestera utifrån vad jag faktiskt kan och mår bra av (eller trots), och inte utefter vad jag tror att man måste.
En fjärde bra sak (det här blir den sista.. i det här inlägget i alla fall...).. Om det nu blir så att jag får pension, så finns ett litet torp att hyra i norra småland lagom tills min uppsägningstid på lägenheten är slut. Eller torp och torp, det är ett gårdshus i lagom storlek. Bra folk i själva 'stora huset'. Och jag får odla, och jag får ha höns och får tillsammans med husägaren.
Jag har fri ved och kan elda för värme och matlagning och använda el mest bara till lyx som laptopen och andra moderniteter jag inte vill leva utan.
Jag slipper stan och all stress och alla intryck (känsligheten för sånt är EN del i varför jag funkar så 'dåligt') av olika slag. Jag får tid och energi att landa, ta hand om mig, skapa.
Livsmakeover, helt enkelt...!
Fattas bara en ny frisyr (tänker faktiskt göra mig ulldreads att fläta fast i håret...) och lagom solbränna så är den komplett!
Lev mjukt
/Lotta
