lycka

Jag har chattat länge idag med en älskad barndomskamrat, och mellan sorgligt och jobbigt har vi skrattat tills tårarna sprutade och vi inte fick luft mellan skrattattackerna. Visst finns det mycket smärtsamt i minnesarkiven, men det finns oerhört mycket glädje också. Skönt.

***

I mitt nya ta-hand-om-mig-liv finns det mycket att göra. Det hjälper inte att ha årskort på Korpen om man har kroniska muskelinflammationer. Så jag jobbar från andra änden istället, och gör vad jag kan för att minimera inflammationerna. Tar det extremt lugnt och snällt, och medicinerar. Det är lite kämpigt, när jag helst vill träna, tänja gränserna, utmana.. men ska jag kunna göra det så MÅSTE jag göra det här först. Och dessutom börja min nya träningsperiod med att snällträna nästan helt utan utmaningar. Jag försöker fokusera på det långsiktiga, istället för att bara titta på hur trist det är på kort sikt. Håll tummarna för att jag klarar det.