lycka

Jag har chattat länge idag med en älskad barndomskamrat, och mellan sorgligt och jobbigt har vi skrattat tills tårarna sprutade och vi inte fick luft mellan skrattattackerna. Visst finns det mycket smärtsamt i minnesarkiven, men det finns oerhört mycket glädje också. Skönt.

***

I mitt nya ta-hand-om-mig-liv finns det mycket att göra. Det hjälper inte att ha årskort på Korpen om man har kroniska muskelinflammationer. Så jag jobbar från andra änden istället, och gör vad jag kan för att minimera inflammationerna. Tar det extremt lugnt och snällt, och medicinerar. Det är lite kämpigt, när jag helst vill träna, tänja gränserna, utmana.. men ska jag kunna göra det så MÅSTE jag göra det här först. Och dessutom börja min nya träningsperiod med att snällträna nästan helt utan utmaningar. Jag försöker fokusera på det långsiktiga, istället för att bara titta på hur trist det är på kort sikt. Håll tummarna för att jag klarar det.

äntligen vinter

Snön och mörkret.
Underbart.
Jag älskar kylan, promenaderna, värmeljusen, vännerna,
intimiteten och de delade måltiderna.
Jag älskar hur min hund blir valp på nytt
av det magiska vita som ligger på marken.
Jag älskar reflexer och blinkande små lampor som märker ut människor och djur, och jag älskar snöiga bilar på morgonvägarna.

***

ACoA har ökat till två möten per vecka, och jag försöker se till att få tid till båda två. Vi är fler i lokalen än vi varit på länge, och en ny stegarbetsgrupp har just startat. Jag sponsortränar, kan man väl säga, genom att vara resurs åt gruppen, och det är jättebra att ha en ständig påminnelse om att inte 'rädda världen' utan låta Gud sköta det jobbet. Det gör det busenkelt att inte falla i fällan ute i den vanliga världen heller.

I mitt eget stegarbete tassar jag just nu runt i steg 7 (i vilket Puh ödmjukt ber Gud avlägsna alla karaktärsdefekter, en i taget), och förundras - fortfarande - av hur mitt liv förändras, förbättras, förenklas.. hela tiden.

***

Tuni är 16 månader och en underbar galen monsterfjortis, som jobbar hårt på att ta och behålla platsen som Leader of the Pack. Tyvärr aspirerar ju jag också på den platsen, så hon har det lite jobbigt. Själv försöker jag undvika 'jobbigt', och ser hennes ansträngningar mest som utmaningar.

***

Kärleken?
Jag dras fortfarande till mer eller mindre omöjliga män.. men såvitt jag kan se så går det faktiskt åt rätt håll. Och tycker så pass mycket om mig själv att jag inte väljer att gå in i snurriga relationer bara för att jag är förälskad.
Man ska må BRA av en relation. Så är det tänkt. Tror jag. Nämligen.

Kärlek, vackra själar.
Massa kärlek.
/Lotta

pånyttfödd

I sommar har jag blivit pånyttfödd.
Jag har gått från rädd, ensam, otrygg, slår-på-sig-själv-fast-hon-inte-vill,
till trygg, full av tillit, säker, harmonisk, älskar-mig-själv.

Och i pånyttfödelsens kölvatten har jag skaffat årskort på Korpen.
För nu är jag inte längre rädd för att jag ska gå ner i vikt av att röra på mig.
Det skrämmer mig inte längre att jag kanske blir vacker.
Det skrämmer mig inte längre att bli sedd.

Det är mitt i natten
och jag orkar inte skriva
fast jag så gärna vill.

Jag återkommer.
Jag lovar.

Mina första trevande steg i bloggvärlden...

Inspirerad av Charlotta, och med stort behov både att skriva om vad som händer i mig och runt mig, tog jag det stora klivet till en egen blogg.
Redan nu måste jag erkänna, för att slippa göra er besvikna, att jag inte skriver för att ni ska förtjusas över mina formuleringar eller åsikter - jag skriver för att jag måste. Och om det jag måste skriva om. Egoistiskt, jag vet, men det finns så många andra kluriga och underfundiga bloggar, så att det inte blir en till prestigeblogg i världen, gör det verkligen så mycket?? ;)

***

De ämnen som kan tänkas återkomma rätt så tätt är

HUND - jag har en underbar tik som alldeles snart är ett år, hon är en Lapsk Vallhund och kallas Tuni. Räkna med att vår träningsdagbok hamnar här i bloggen.

TOLVSTEGSPROGRAMMET - jag går på ACoA's möten, och stegarbetar allt jag orkar. Antagligen kommer ni att tvingas följa mig steg för steg och roas eller förfasas över mina framgångar, gamla beteenden, förvirrade reaktioner osv... (ACoA = vuxna barn till alkoholister, och från andra dysfunktionella familjer)

HEALING och ANDLIGHET - japp, jag är healer. Jobbar inte med fysiska problem, utan löser upp och för till ytan känslomässiga skador och trauman för vidare bearbetning. Och nej, jag skickar inte healing på distans. Och nej, jag tar inte emot någon i en timme och släpper ut dem i världen efteråt för att själva tvingas ta hand om det som kommer upp. Uppföljningen är viktigare än själva healingen - man får inte handskas med människor hur som helst...

SINGELFRUSTRATION - ja, jag är frustrerad. Jag har ett STORT behov av närhet och kroppskontakt, och ingen lust alls att ha det med vem som helst bara för att mätta behovet för en stund.. så frustrationen, och längtan efter Honom, är stor.

***

Välkommen in i mitt huvud!

/Lotta