Om livet är så läskigt att man skiter ner sig kan man krypa in och gömma sig under sin sten. Eller så fixar man resten av sin dag utan underbyxor och med ständiga egenpåminnelser om att andas in och sedan ut och sedan in igen. Ofta väljer jag stenen. Men just idag, vill jag stolt deklarera, har jag andats in och sedan ut och så in igen.
Så det så.
Lev mjukt (och njut av stordåden i stället för att störa dig på din mänsklighet)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar