O som i o-skola.

Så skulle jag allra helst ha det, för Hjalmar. Jag skulle vilja inte bara hemskola utan o-skola honom. Individstyrt lärande - det som fascinerar och intresserar, NÄR det fascinerar och intresserar.

Men det kan man inte göra i Sverige, här kan man inte ens hemskola sina barn. Vilket innebär att en hel hoper människor som inte passar in i mallen får det jättetufft på alldeles för många vis, och ses som problem. Även för många av dem som klarar av den modell som gäller så dödar skolan så oändligt mycket lärglädje och nyfikenhet.

Men om än jag allra helst skulle o-skola (det tänker jag istället göra innan, och jäms med, hans vanliga skolgång.. så gott det går), så är det här Hjalmar har sin farmor. Det är den här skogen Hjalmar blir sjätte generation att äga och skutta runt i. Detta är HEMMA för hela vår lilla familj. Och rot-trådar har jag så få av, så de är viktiga där de finns.
Och så det inte helt oviktiga faktum att Vackermannen föredrar vanlig skola med lektioner, ämnen, betyg. Det är spännande att leva ihop med någon som är så olik en själv och det påminner en hela tiden om att det inte är svart eller vitt, rätt eller fel, sant eller falskt. Bara olika, alltihopet.

Lyckligtvis finns det en väldigt bra waldorfskola bara några få mil härifrån.
Den får funka som tillräckligt livs- och lärbejakande skolmiljö under måste-tiden.
Eller, ur Vackermannens synvinkel (antar jag) - som tillräckligt skolliknande flumalternativ. Hehe.

Lev mjukt (och se möjligheterna i olikheterna)
/Lotta