Jag, jag, jag.

Jaha ja. Snusfri i 6,5 dygn. Lättirriterad, gråtig, och med en tung och liksom klibbig ångesttyngd som bänglar med andningen. Tröttsamt.
Men det är värt det.

*

Jag håller på och knåpar med en lista. Jag ska försöka få ihop 25 saker jag verkligen vill. Sånadär stark-vill. Längtor, kanske tillochmed. Jag har funderat och grubblat och skrivit i tre dagar nu, och fått ihop nio ynka punkter.
Har jag inga drömmar längre??
Och vad har jag isåfall gjort av dem?

*

Halvvägs genom blogginlägget är jag plötsligt alldeles för trött för att fortsätta. Inte så konstigt kanske, klockan är nästan halv två. På natten.
Jaja. Godnatt, finisar!

Lev mjukt (och tappa inte bort dina drömmar)
/Lotta

Lyxardag.

Dagens gören: fundera på vilken vårdcentral jag vill tillhöra. Ringa ett eller annat viktigt samtal. Sota (men bara inifrån, inte upp på taket och greja). Fylla de nyinförskaffade förvaringsgrejerna med skaparmaterial, och under tiden FengTjohejja bort ett och annat i materialväg som jag känner att jag kan avvara. Och värsta lyxen: Bege mig till grannen, där jag bokat in massage klockan två. Det är inte alla som har turen att bo granne med en massör(ska). :D

Lite stickning lär jag hinna med då och då, också...

Lev mjukt
/Lotta

Lite vinter!

Har kollat isens tjocklek (3cm), Vackermannen har justerat mina nyfådda långfärdsskridskor så de ska passa till mina pjäxor, och vi har tjärat mina gammelskidor. Yay! Lite mera kallt tack, och så lite mera snö på det!

Lev mjukt
/Lotta

Kärlek.

Det är nästan en månad sen jag senast skrev i bloggen. Jag har befunnit mig ute i Märkligheten. I den verkliga märkligheten, eller märkliga verkligheten, där Vackermannen fortsätter och fortsätter med att tycka om mig. Och jag honom. Och där mina stickprojekt plötsligt övergår till att vara Riktigt Fina Grejer, sånadär man skulle vilja KÖPA om man fann dem till salu någonstans. Där tandläkarbesök faktiskt går att överleva. Där vänskaper växer och djupnar. Där jag kan resa norrut med min Vackerman för att tanka kärlek och rötter från släkt och vänner i en vecka, och sedan nöjt åka HEM till Sherwoodskogen.
Där jag får ett par långfärdsskridskor av min presumtiva svärfar, och faktiskt längtar efter att få testa dem fastän jag har stark och envis respekt för det där med isars nyckfullhet. Där samtal förs om Viktiga Saker.

Där ett nytt år tagit sin början. 2012. Kärlekens år.
Nu kan man lätt förledas att tro att jag syftar på att Vackermannen finns i mitt liv, och visst är det en del i det. Men det är så mycket mer. Så mycket större.
Detta år blir ett bra år. Ett snällt år. Ett hjärtevarmt och öppet år. Ett lyckoår.

Där jag idag (eg onsdag) tagit farväl av min fina vän Lollo. En ledsen dag. Men fin. Särskilt som jag var i sällskap av flera av våra gemensamma vänner. Samhörighet i det ledsna, glimtar av glädje och fniss, och massa massa värme.
Och Vackermannen slog rekord i omtänksamhet.

(Bilden: Lottahand. Lollohand. Sommaren 2011.)


Lev mjukt (och ge kärleken näring)
/Lotta