B som i baby led weaning.

Barnstyrd avvänjning, skulle man väl kunna säga på svenska. Jag planerar att amma så länge barnet och jag trivs med det. Om det innebär att ungen är 18 månader, 3 år eller 5 år när vi slutar, det vet jag inte nu. Långtidsamning (med våra mått mätt) är iaf vad jag ser framför mig. Och när Hjalmar börjar visa intresse för vår mat så får han smaka på det som lockar honom. I lagoma bitar som är lätta att hålla i och suga och gnaga på. Inga puréer och ingen brådska.

Ja, jag har åsikter som inte har med barn att göra, också. De kommer, de kommer. :)

Lev mjukt (och svälj inte vad som helst)
/Lotta

A som i Attachment Parenting.

Lottavisning var det. Åsikter, tankar, känslor. Vad som helst som inte är att vara diplomatisk, konturlös och till lags. Jag följer väl alfabetet och väljer en random åsikt som passar inläggets aktuella bokstav, helt enkelt. På A fick det bli Attachment Parenting.
Jag hoppas alltså vara/bli en 'nära förälder'. Och det här är en del av vad det innebär för mig: Jag föredrar att bära mitt barn i sjal eller ergonomisk sele framför att putta honom framför mig i en vagn eller sätta honom i en babysitter eller lägga honom på golvet. Vi samsover, hela familjen. Jag ammar fritt, på tidiga signaler från barnet. Jag skippar att lära mitt barn att det är kissa/bajsa i blöja som är det som gäller, och läser av hans signaler så att jag kan låta honom göra det på nåt bättre ställe (lilltoans handfat är vad som gäller just nu). Jag försöker lära ungen att lita på sin egen inre kompass istället för att ge honom yttre regler för vad som är bra/dåligt, tryggt/otryggt, fint/fult.

Lev mjukt (och autentiskt)
/Lotta

Våga visa vem du är.

...så står det på framsidan av min nya kalender. Och det är mitt nya projekt (igen.. det är något jag ständigt återkommer till). Jag har alldeles för lätt att vara till lags. Så nu är det vad som kommer att hända på bloggen den närmaste framtiden. Lottavisning. Och ett och annat inlägg om finaste ungen i skogen förstås. Det går ju inte att undvika.

Lev mjukt (och finn dina egna konturer)
/Lotta

Jisses...

Jag flög ner min far och bror för att vara med på min och Vackermannens vigsel. Jag lånade dem min bil och de fick låna en lägenhet inne i stan. På väg ut till oss på vigseldagen blev de påkörda bakifrån och kraschade in i en stolpe. Brorsan blödde från huvudet men är ihoplappad och 'okej' förutom mörbultningen, pappa har en skadad nackkota och måste ha en konstig ställning i tolv veckor men ska förhoppningsvis inte ha några fysiska men av skadan sedan. Att de klarat sig så bra kan man inte tro när man ser bilen...

Lev mjukt (och slösa inte bort dina dagar på måsten och förväntningar, utan lev DITT liv..!)
/Lotta