Livet är gott.

Förvärkar ibland, EN tjockis kvar före mig på listan på vattengympan, sen är jag nästa som ska föda, mer förvirring och galna hormoner i hjärnan och ännu mindre fokus på världen omkring mig... och Vackermannen har tre ynka dagar kvar att jobba innan det är dags att vara ledig och hemma och vänta på att Yllet ska vilja komma ut.

Och FORTFARANDE fattar jag inte att det är sant.

Bilden: gipsmagen vi gjorde igår. Jag måste helt enkelt tvinga på er en bild till.
Jag är fortfarande helt betagen av den. Jag har nog aldrig sett nåt så vackert. Nånsin.
Antagligen dunsar den ner på en klen andraplats strax efter förlossningen, men tills dess. Jisses. Va fin.

Lev mjukt
/Lotta

Det är en stor konst...

...att lyckas gipsa magen på nån som har förvärkar och hela tiden rör sig, och dessutom gnäller på att vattnet som används är för kallt och undrar näääär det är klart så att man får gå i det varma sköna badet som står färdigt. Men vackermannen klarar det. Fint va?? :D

Lev mjukt (och ha roligt...!)
/Lotta

I nionde månaden.

Nu har nedräkningen börjat. Ylle verkar hålla med, för det händer spännande grejer vid sammandragningarna numera. Träääna, träääna, förbereda.
Jag förbereder också. Strax kanske jag är alldeles redo. :)

Lev mjukt
(det finns ingenting att vara rädd för)
/Lotta