Jaha ja. Igår var det dags för ultraljud igen, för att försöka fastställa ett säkrare datum för beräknad förlossning. Barnmorskan passade även på att berätta att allt såg fint och bra ut utifrån lillungens ålder.
Ungen verkade vara ännu ett dygn äldre än vi trott, så BF backade en dag och blev 14e april.
Det innebär också att veckobytena sker på måndagar istället för tisdagar. Så nu är jag i vecka fjorton (närmare bestämt är jag 13 veckor och 1 dag gången).
Gravid-matte är krångligt.
(Det tycker för den delen Svartahunden också - det var roligare förut när inte matte grät, var gravidarg eller mådde illa hela tiden, och kanske klappade lite på själva Svartahunden nån gång och inte bara på sin egen mage.)
På bilden ligger ungen med huvudet till höger på bild och benen uppdragna mot kroppen och ser ut att pluta lite med munnen (mammas underläpp, månne?). Framför ansiktet syns ungens lilla hand. Kanske är ungen på väg att stoppa tummen i munnen. Eller så är det träning inför framtida Idol-auditions (förhoppningsvis inte) eller högstadiefester (mer sannolikt kanske).
Oavsett vilket, så är det en redan djupt älskad och mycket mycket efterlängtad lillunge.
Kanhända får ni inte läsa om annat än lillungen på väldigt länge nu, här i bloggen. Hoppas ni står ut.
Både hjärta och tanke och mage uppfylls av det där lilla livet.
Lev mjukt (och var varsam med dig själv)
/Lotta