Jag är förundrad över hur bortskämd och välsignad jag är.
Och över hur mina känslor för den här vackra mannen bara blir starkare och starkare.
Hur han fortfarande plockar poäng efter poäng.
Och såhär började det. 'pekar på bilden'
En sliten, trött och ledsen Lotta får en hel dags flytthjälp av en människa som hon aldrig träffat förut och som bor många timmar bort. Och med en hel dag så menar jag nästan ett helt dygn, restiden inräknad.
Minns ni?
Aldrig hade jag kunnat ana att samme man sju månader senare skulle ägna sin tid åt att hjälpa mig flytta IGEN. Till hans hus. Till mitt hem. Till vårt hem.
Särskilt inte efter att ha haft alla de månaderna på sig att lära känna mig.
För det är inte bara det fina och bra han har lärt känna.
Han känner det trasiga och svåra, och vet när och hur jag inte räcker till..
..och ändå. Ändå vill han ha mig i sitt liv.
Mitt fina och bra är större än allt det där som jag INTE är och kan.
För honom.
Magi.
Bortskämd.
Välsignad.
(Tacksam.)
Lev mjukt (och sluta inte tro på mirakel)
/Lotta
